Vreeswijk, Cornelis: Cornelis Vreeswijk live 1981

Cornelis Vreeswijk (1937-1987) gjorde många fantastiska låtar och gav ut ett antal mycket hörvärda skivor. Eftersom han ständigt var i penningnöd, gav han däremellan också ut umbärliga skivor – även om de flesta av dem innehöll åtminstone några guldkorn.

Exploateringen av hans verk har fortsatt efter hans allt för tidiga död: det har kommit både samlingsskivor och nya plattor med konsertupptagningar. Till de bättre i den senare kategorin hör dubbel-CDn ”Cornelis Vreeswijk live 1981” (Vax Records 1009/1010, 2010).

Ljudupptagningen har gjorts vid konserter i Borgholm 10-11 juli 1981. Det här var en period då Cornelis åter valturnerade för Socialdemokraterna och dessutom gav ut ett par plattor på arbetarrörelsens eget skivbolag a disc. De här skivorna, ”Bananer – bland annat…” (1981) och ”Hommager & pamfletter” (1982) finns återutgivna på CD av Amigo, och de är väl värda att skaffa.

Kompet på liveinspelningarna från 1981 är detsamma som på a disc-plattorna: Conny Söderlund, gitarr, rytminstrument, munspel och sång, och Owe Gustavsson, bas. Söderlunds mästerliga gitarrspel firar triumfer redan på allra första låten på den nya konsert-CDn, ”Jag och Bosse Lidén”, det vill säga Kris Kristoffersons hit ”Me and Bobby McGee”.

Mycket känns igen från de båda a disc-skivorna:”The Bananrepubliken sång”, ”Systemblues”, ”Sist jag åkte jumbojet blues” (bra låt, fin text!), ”Blues för Almqvist” (med text av Carl Jonas Love Almqvist), den vidunderliga, smärtsamma ”Blues för Fatumeh”, Chico Barque de Hollandas fina ”Bruna bönor complet” (”Feijoada Completa”) respektive ”Hommage för Sveriges Radio” (”Vai Trabalhar Vagabondo”), ”En resa” (fritt efter Gaius Divus Julius Caesar!) och ”Till Julia” (med text av Erik Johan Stagnelius).

Men här finns mycket annat också, både en lite blekare variant av ”Balladen om Herr Fredrik Åkare och den söta Fröken Cecilia Lind” och en fantastisk version av Carl Michael Bellmans ”Epistel nummer 43: Till Ulla Winblad skriven vid ett ömt tillfälle”. Värda att nämna på den första CDn är också till exempel ”Polarn Per på socialen” och ”Digital reggae (Systemblues)”.

Den andra av de två CDna fullkomligt vimlar av bra material: ”En halvböj blues”, ”Rörande min harpa”, ”Jultomten är faktiskt död”, ”Deirdres samba”, ”Visa vid Nybroviken”, ”En visa till Veronica” med flera.

Jag minns att Socialdemokratiska kvinnoförbundet hade en del problem med utgivningen av en del sånger, där man kunde ha synpunkter på hans sex- och kvinnosyn; på samma sätt kan man hos Cornelis hitta låtar som är, vad ska vi säga, drogliberala. På så sätt liknade medborgare Vreeswijk den Bellman han också mästerligt tolkade.

Men vi får ta honom som han var – och han var en av de största genom tiderna i svensk viskonst.