Kärleksvisa
De avslutande tre låtarna på Stefan Sundströms Allan Edwall-CD, ”Sundström spelar Allan” (National NATCD 008, 2002), ”Kom”, ”Du och jag” och ”Kärleksvisa”, speglar livsöden och sätt att älska på det där edwallska viset. De är alla ljuvliga även på det sundströmska viset. I ”Kärleksvisa” vill jag dessutom särskilt nämna Karin Renbergs grekiska gitarr och så kören – jag får rysningar när jag hör den i sista versen:
Kärleksvisa
Text och musik: Allan Edwall, 1979
Som dagg och honung är din ljuva mund
som rosor doftar du i junilund
och lik en duva så vit och ren
är kärleken, är kärleken.
Men svart som natten är en trolös vän
och kall som is är saknaden
och ensamheten är arm och grå
att vänta på, att vänta på.
Men nu är kärlekens ljuva stund
när jag får kyssa din varma mund
och morgondagen med sorg och gråt
vi skrattar åt, vi skrattar åt.
Edwall själv gjorde den på debut-LPn ”Grovdoppa” (a disc BS 791022, distribution Brevskolan, 1979). Den finns tillgänglig i CD-boxen (6 CD) ”Alla Allans visor” (National NATCD 055, 2005), där man – på den postuma CDn ”Aftonro” också kan höra den i en alternativ version.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^