Vennberg, Karl: Från ö till ö

Karl Vennberg (1910-1995) var en mycket betydande 40-talspoet. För mig personligen kom han också att betyda mycket i egenskap av kulturredaktör i Aftonbladet (1957-1975): Han publicerade ofta och gärna de texter jag sände till Aftonbladets kulturredaktion under 1960-talet och första hälften av 1970-talet; jag har tidigare här på bloggen återgett bland annat den stora introduktion jag gjorde av Phil Ochs’ musik och de många anonyma bidrag jag skrev för Innerspalten på Aftonbladets kultursidor.

Men naturligtvis har jag också läst hans poesi. Till den finns det kanske anledning att återkomma, men jag nöjer mig för stunden med att återge en kortrecension jag skrev för Aktuellt i politiken (s) nummer 5 1980 (6 mars):

Kärlek, åldrande

Karl Vennbergs ”Från ö till ö” (Bonniers) är inte bara en ordlek i John Lockes och Ernest Hemingways mening. Dess dikter har beteckningar från Ö till A och till Ö igen.

Första hälften består av kärleksdikter, skrivna med ett slags återhållen besatthet. Den andra hälften har åldrandet som ett av sina huvudtemata. Även detta tema turnerar Vennberg med sin speciella form av ironisk distans:

Det svåra med att åldras är
att livet mister sitt allvar.
Livet skakar på axlarna för
att bli kvitt sig självt
och få fram sina novgorodmän
som röstar med skäggen
vid yttersta domen.
Livet, replikerar på bruten
tyska någon som tvivlar
på symbolismen,
denna gamla ölkomedi som
fåfängt söker en författare,
klär det i annat än köttiga
ansikten ens på poesins nivåer?

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^