Corman, Cid: Det finns bara en dikt
Den amerikanske poeten Cid Corman (1924-2004) levde under en stor del av sitt liv i Japan och tog också intryck av stavelseräknande japansk poesi som haiku. Men medan japansk poesi av det slaget ofta ger pregnanta lyriska uttryck för synintryck och sinnesstämningar, känns Cormans många dikter – han gav ut mer än 70 diktsamlingar – alltför ofta som hastigt nedtecknade anteckningar. Få av dikterna i den ganska tunna urvalsvolymen ”Det finns bara en dikt” (urval och översättning av Görgen Antonsson, Elleströms Lilla serien, 2008) lyckas beröra mig.
Men i några av dem finns ändå en stämning som griper tag i läsaren. Här är en dikt som känns besläktad med japansk poesi:
Sitta i rummet
utan ljus och se
hur kvällen kryper
genom trädgården
in i huset. Se
kvällen komma hem.
Också i den här finns en stämning som jag kan känna mig befryndad med:
Att krama
ett träd – hur
dum kan man
bli – och dock
Att vilja
dansa med
trädet som
vinden gör.
Mänsklig närhet är inte det som främst utmärker Cormans dikter. Men här är ett exempel som på ett positivt sätt bryter den trenden:
Ditt skratt djupt
och stilla.
Jag vilar
ovanpå
och känner
dig glad och
nedtryckt. Vi
närmar oss
andlöshet.
Dock, alltför mycket känns alltså för stumt. Allt liv blir inte poesi, ens om man räknar stavelser.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^