Den ökända hästen från Troja

I ett kapitel i “Från scen och cabaret” (Stegelands, 1978), “Mästaren Karl Gerhard”, beskriver Uno Myggan Ericson hur ”Den ökända hästen från Troja” togs emot i ett, vilket ofta glöms bort, ganska nazistvänligt Stockholm så här:

“Karl Gerhard fick sitt straff för `Gullregn´ 1940. Publiken svek. Han fick lämna Folkan eftersom hans revyer 1941 och 1942 gavs inför klent besatta salonger. Han skälldes kommunist och salongsbolsjevik. Man erinrade sej att han varit i Moskva 1940. Kupletten `Hurra hurra vad det var roligt i Moskva´, som sannerligen besatt ironi och dubbla bottnar, hade på många håll fattats enbart som en hyllning till Sovjet. Han hade Gustav Johansson på Ny Dag” – signaturen Hjorvard i revysammanhang. E.K – “som nära vän – och kanske som kuplettinspiratör ibland. Han skrev själv krönikor i socialdemokratiska Aftontidningen, då ofta utskälld av högerpressen.”

Men han mötte en stigande uppskattning också. Ockupationen av grannländerna Danmark och Norge bidrog säkert till detta.

Musiken till “Den ökända hästen från Troja” lär ha varit föremål för en upphovrättstvist, vilket möjligen är bakgrunden till den felaktiga angivelsen i “Den svenska sångboken” (red Anders Palm och Johan Stenström, Bonniers, 1997), där den betacknas som “Trad” med Lille Bror Söderlundh som rättsinnehavare. Söderlundh, som var Karl Gerhards kapellmästare, när “Hästen från Troja” (som den också kallas) framfördes från revyscenen, har skrivit musiken till versen. Men musiken till refrängen snodde Karl Gerhard från den judisk-ukrainske kompositören Isaak Ossipovitj Dunajevskijs “Glada grabbars marsch”, berättar Uno Myggan i den bok jag refererar till ovan. Staffan Skott tecknar en liknande musikalisk bakgrund i ”Är du alldeles rysk? Smått och stort från Ryssland med närområden” (Hjalmarson & Högberg, 2006).

DEN ÖKÄNDA HÄSTEN FRÅN TROJA / TROJANSKA HÄSTEN

Text: Karl Gerhard, 1940
Musik: Lille Bror Söderlundh, 1940, och Isaak Ossipovitj Dunajevskij (”Glada grabbars marsch”)

Allting går igen, ur tidens grums och mögel
dyker upp ett skrämmande fantom.
Även Grekland hade sina Wanderfögel,
fostrade i Sparta och i Rom.
Ur seklers skuggor, ur årtusens damm
ett mystiskt spöke i nutiden stiger fram.

Refräng:
Det är den ökända hästen från Troja,
moderniserad till femte kolonn.
Majoren Quisling är en papegoja,
som imiterar så gott han har förstånn.
Vi äro synbart blott fredliga pågar
med grekisk rakborste uti vår hatt,
men i ett huj dra vi fram våra bågar
och storma Troja från insidan “by natt”,
Ty det Europa som högljutt hörs hoja,
att makt är rätt, har nu fått sin symbol.
Det är den ökända hästen från Troja,
som alltjämt spelar sin gamla hjälte-rôle.

Bland de vilda hästar som har galopperat
på fru Clios rännarbana är
den trojanska hästen som sig minst generat
för att lyfta svansen här och där.
I världsmanegen politikerna
som dumma Augustar står i parad – hurra!

Refräng:
Det är den ökända hästen från Troja,
som sluppit ut ur historiens stall.
I ryttargången sig statsmännen oja –
en del ha socker i fickorna, ifall
att hästen skulle va´ möjlig att tämja –
det är en högst neutral politik.
Vi svenskar umgås med kraken i sämja,
han går numera i reguljär trafik.
I vissa tidningar säger man: “Nå ja,
på rätt vi håller – men helst på rätt häst.”
Och för den ökända hästen från Troja
står odds i dessa dagar onekligen bäst.

Under Gustaf Adolfs och Kung Karols dagar
stredo svenskarna i eld och köld.
Svea Rike styrdes efter egna lagar
och ett lejon bar det i sin sköld.
En igelkott bli´t symbol för vårt lann´-
men jag vet en som är mer aktuell och sann.

Refräng:
Det är den ökända hästen från Troja,
en av demokraterna sadlad och skodd.
En samlingskrake för slott och koja,
med stora skygglappar, rätt att bli beglodd.
Vårt gamla lejon blev fort pensionerat
när “Hesa Fredrik” för första gången tjöt.
Av Bagge blev det till får ondulerat,
det utav Rütger fick essen, stackars nöt.
Men har det snart ej gått upp för de loja
i hela världen – båd´ fattig och pamp –
att det är den ökända hästen från Troja,
som hela tiden har kallats för MIN KAMP.

Noter finns i “Den svenska sångboken” (red Anders Palm och Johan Stenström, Bonniers, 1997).

***

Var finns den FEMTE versen (hur lyder den)??

MVH
Göran

Kommentar av Göran Tuneld — 2006 07 27 17:50 # |Redigera det här

Jag har, efter den sångbok jag har utgått från, återgett tre strofer (inte fyra, som är förutsättningen för Göran Tunelds fråga). För att kunna konstatera, att det finns fler strofer än de tre jag har återgett, måste jag utföra mer efterforskning, och det kan jag inte göra just nu, i sommarhuset i Öregrund.

Kommentar av Enn Kokk — 2006 07 27 18:05 # |Redigera det här

Kjenner jeg Karl Gerhard (og det gjorde jeg faktisk) rett, finnes det nok også et sjette og et syvende og et tolvte vers, hvorav noen aldri ble sunget.
En raritet, man kan kanskje kalle det en arbeidsulykke, var verset om Gerhards elskede Danmark og København. Han har neppe sunget det så mange ganger, for det ble oppfattet med stikk motsatt mening av hva Karl Gerhard (naturligvis) hadde.
Jeg husker bare noen få linjer. Aner ikke hvor jeg har hørt eller sett det, bare at det er en uendelighet av år siden.
Her er iallfall et fragment (tilgi den mangelfulle, svenske ortografien):
“Man kan ej tala om tvång eller boja.
Ty kungen rider var morgon på vad?
Jo, på den økända hesten från Troja
tar konung Christian sin morgonpromenad”.
At KG lar kongen “promenere” på hesteryggen, får vi unnskylde ham.
Fire andre linjer: Dvs. den første har gjemt seg i hjernebarken.
“…………………………….”
I Kongens by er ej tiden ur led.
På Langelinie äts “pillede rejer”.
Och kronprinsessan får lov att følja med.”
Som sagt: Verset ble kortlivet.
Dag Frøland

Kommentar av Dag Frøland — 2006 08 01 12:11 # |Redigera det här

Den 4e versen:
Där Akilles fann terrängen ändå “lavre”
skena hästen in med stor succé,
ty han börja längta efter att få le Havre
innan han blev inställd på musée.
Men femte ben rusa hästen åstad,
om jag ej feltolkar grekernas Iliad.

Så av den ökända hästen från Troja
drogs Marskalk Fochs gamla vagn till Berlin.
Till fots gick ledaren på “Avenoja”
de l´Opera – och kom fram till Invali´n.
Han sa god dag till Napoleon Boná –
som lär ha vänt sig i sin sarkofag
och frågat: “Tänker monsieur ´Rubiconna´
och gå på vattnet? Det kunde inte jag.”
Då svara Adolf: “Tja, utan att skoja,
det är ej jag som ta´t in denna by.
Det är den ökända hästen från Troja,
som just nu släcker sin törst uti Vichy.”
MVH / Göran

Kommentar av Göran Tuneld — 2006 08 01 12:27 # |Redigera det här

Tack Göran och tack Dag! Dags kommentar, att det i Karl Gerhards fall kan finnas så väl en sjätte och sjunde som en tolfte strof är klok: Karl Gerhard provade sig fram, och i revysammanhang, både hans och andras, är det ju vanligt att man droppar text och lägger till; det är kul, att Dag också kan bidra med en danskinspirerad variant. Den fjärde strof Göran bidrar med är också så där tungvrickande associationsrik, som Karl Gerhards verskonst ofta var.

Jag antar, att man vid publicering i sångböcker och vid grammofoninspelningar valde att korta ner hans sånger till ett hanterligt antal strofer och då gärna tog med de vanligaste och mest begripliga.

Kommentar av Enn Kokk — 2006 08 01 13:59 # |Redigera det här

***

Jag har framför mig ett litet häfte med titeln “Karl Gerhards bästa – Ett urval visor med inledning av författaren”, utgivet av Åhlén & Åkerlund år 1950. (Ett loppmarknadsfynd härifrån Helsingfors, om nån undrar.) Trojanska hästen finns givetvis med, med en lång förklaring.

Karl Gerhard skriver att den ökända hästen redan från början var “ett halsstarrigt ök”, bland annat för att den melodi han först hade valt gick illa ihop med texten. “Redan före premiären fanns det tre olika texter där refrängen pendlade mellan direkta alluderingar på femte kolonnen och mer ironiska vändningar. Den träiga hästen från Troja var en version.” – – – “En vers som handlade om kung Christian av Danmark censurerade jag själv, ty den missförstods av en mindre lyhörd publik. Den var riktad mot de korrespondenter till svenska tidningar som framställde den tyska ockupationen som ett för danska folket nästan idealiskt tillstånd. Så här lät ett avsnitt:

‘Korrespondentpropagandan den säjer:
I Kongens By är ej tiden ur led,
på Langelinie äts pillede rejer
och kronprinsessan har lov att komma ned.*)
Man kan ej tala om tvång eller boja
ty kungen rider var morgon – på vad?
Jo, på den ökända hesten från Troja
tar konung Christian sin morgonpromenad.’”

*) Det står faktiskt “ned” och inte “med”, även om “med” ju låter klart begripligare!

Kommentar av Mikael Schulman — 2006 08 05 9:44 # |Redigera det här

Vad roligt det är att ha kunniga och intresserade läsare!

Mikael Schulman bidrar här med den kompletta versionen av den danskanknutna strof Dag Frøland citerade.

Finns det fler strofer, som jag inte har med, i det där häftet?

***

Nej, tyvärr. I häftet återges “Trojanska hästen” i den version som framfördes i Gullregn – fem strofer totalt. Plus en del av den censurerade Danmarksstrofen i kommentaravsnittet. Alltså just de rader som Dag kom ihåg. Men det här är som synes bara den senare hälften av strofen, den bör ursprungligen ha haft tio rader till. Och de torde nog ha gått förlorade för alltid … snyft.

Kommentar av Mikael Schulman — 2006 08 05 13:26 # |Redigera det här

Nå. Rätt vad det är kanske någon dyker upp med mer. Det är ju det underbara med bloggar och internet.

Kommentar av Enn Kokk — 2006 08 05 14:59 # |Redigera det här

Jag tänkte kommentera ”Den ökända hästen från Troja”, som du skrivit om flera gånger, men jag märker att du inte känner hela bakgrunden. Ända sedan jag läste ”Är du alldeles rysk? Smått och stort från Ryssland med närområden” har jag undrat varför Staffan Skott undanhåller läsaren bakgrunden till ”Glada grabbars marsch”. Möjligen känner han inte till den, men det håller jag som otänkbart, han är en rysslandskännare av rang.

Låt mig först nämna om hur jag själv kom i kontakt med Dunajevskijs medryckande låt. I mitten på 1970-talet köpte jag en skiva med Röda Arméns sångkör och hörde då för första gången låten, som jag trodde var en antfascistisk sång från kriget (jag kunde på den tiden inte läsa skivomslaget, som var på ryska). Några år senare lästa jag att Karl Gerhard ”lånat” musiken till den Ökända hästen från Sovjetunionen, och då var det lätt gjort att koppla ihop en av låtarna på skivan med Karl Gerhards musik. Någon gång på 1980-talet såg jag ett TV-program om Sovjetunionen, och i en kort snutt, kanske 3-4 sekunder, vandrade en lustig figur som påminde om Nils Poppe fram på en väg och sjöng vad jag dittills trott var en antifascistisk sång (jag tyckte mig höra Röda Armén sjunga något om fascism). Men jag fick inte ihop att en Nils Poppe-figur utstyrd i lustiga kläder skulle sjunga en antifascistisk sång från kriget.
Långt senare, kring 2003, hade vitryska vänner bjudit mig till en datja vid Dnepr utanför Gomel (f ö den region i Vitryssland som drabbades värst av Tjernobyl). Efter en stund drog någon igång en gammal vevgramofon, och se, där var låten igen. Jag frågade naturligtvis vad det var och fick till svar Vesiolyje Rebjata (Glada grabbarna). Jag förstod också att musiken kom från en film med samma namn. En av mina vänner i St Petersburg ordnade så att jag fick den på DVD. Filmen är fantastisk, och dess historia värd att berättas.
Det är alltså en musikal från 1934, regisserad av Grigori Aleksandrov, och med Dunajevskis Glada grabbars marsch som ledmotiv genom hela filmen. Det avgörande ögonblicket för filmen, som till att börja med inte fick så lysande recensioner, var när den visades för Stalin. Efter filmen sa han ”den var bra, det känns som jag varit på semester”. Dessa ord avgjorde filmens framtid. Den kom att älskas av generationer Sovjetmedborgare, och garanterat alla, alla, känner till den (jag brukar testa yngre männsikor, födda på 1980-talet, och givetvis känner de alla till Visiolye Rebjata). Vad är det då som gör att jag tycker att filmen är så bra. Handlingen? Knappast, handlingen är klockren svensk pilsner, som tagen från Pensionat paradiset. Skådespelarna? Nja, de ledande rollerna spelas av Leonid Utyosov och Lyubov Orlova, men de är väl ungefär som Nils Poppe och Sickan Karlsson. Dunajevskis ledmotiv gör filmen bra, men det är jazzmusiken som höjer den till mästarnivå. Här ser och hör man verkligen vilka fina jazzmusiker det fanns i Sovjetunionen och hur regissören effektivt utnyttjar detta. Jazzmusik av den kalibern hade varit helt otänkbar i en svenska film från samma tid. Jag lånade ”Swing it magistern” på biblioteket för att jämföra. Svenska filmjazz från tidigt 1940-talet är helt ointressant men ansågs väl djärv på sin tid. Den går inte att på något sätt jämföra med jazzen i Vesiolyje Rebjata.

Om du nu läser om Staffan Skotts text så kanske du förstår att jag blev mycket förbryllad att han inte med ett ord nämner en film som fick ett sådant genomslag och som innehåller den bästa jazzmusik jag hört på film från den tidsepoken.

Filmen är såvitt jag vet inte tillgänglig i Sverige och jag har ingen information om den någonsin visats i Sverige. I julas annonserade rysk TV att det skulle lanseras en färgsatt version av filmen. Den har jag dock inte sett. Men den svartvita duger bra, jag ser den ju för musiken.

Mvh,
Mats Larsson