Nej Tack Jump, The

Magnus Andersson berättar, att texten till Povel Ramels ”The Nej Tack Jump”, som jag har efterlyst, finns med i den utökade utgåvan av sångboken ”Lingonben”, ”Förflerade Lingonben”, som kom ut 1992. Magnus skriver vidare:

Om man jämför med det mest kända debattinlägget i underhållningsform i samma ämne, Tage Danielssons monolog ”Om sannolikhet” ur ”Under dubbelgöken”, är ”The Nej Tack Jump” inte lika sofistikerad, men den har ändå sin charm. Povels osedvanligt tydliga politiska ställningstagande i just den här frågan var betingat av att hans hustru var intensivt engagerad i Folkkampanjen mot kärnkraft.

Texten följer nedan.

The Nej Tack Jump

Text och musik: Povel Ramel, 1980, på skiva 1981

Barsebäck, Forsmark, Ringhals, Oskarshamn,
inget fel på er,
men dessa ruvande randiga klossar man byggt
bör ni snarast skrota ner.

Med ögon och öron på skaft – Nej Tack!
skyr vi atomernas kraft – Nej Tack!
Vår sol syns på mappar,
affischer och knappar –
Nej Tack! Vår linje är 3.

Så lätt som man höjer en hand – Nej Tack!
och avböjer kakor ibland – Nej Tack!
vi styr vårt extrema
atom-anatema –
Nej Tack! Begrip och häng me’!

Barsebäck, Forsemark, Ringehals, Oskarshamn,
ur sitt skumraskdis
faderligt tänder oss trygga bloss,
släpper loss all sin expertis –

(Olika forskarröster) –

– Vi kommer att avveckla så småningom! – Nej Tack!
Så småningom eller ännu småningomare! – Nej Tack!
Om femtio år! – Nej Tack! Nej Tack!
Det är det småningomaste jag kan tänka mig!

– Se, riskerna är praktiskt taget inga alls! – Nej Tack!
På det kan jag svära med min ringa hals! – Nej Tack!
Dom är löjligt små! – Nej Tack!
Böjligt små! – Nej Tack! Nej Tack!
Det går inte och ta det praktiskare än så!

Och slutförvaringen ligger långt framom er! – Nej Tack!
Den ordnar sig alltid om man tar’n som den kommer! – Nej Tack!
I trygga berg – Nej Tack!
och haven sen! – Nej Tack! Nej Tack!
Och efter varje regn tittar solen fram igen!

– Alltså, vattnet styrs av cirkulationspumpar,
som via kraftiga rör är anslutna till tankens nedre del,
Ett brott på något av dessa rör är det svårast tänkbara missödet,
Det är inte roligt, men det är inte heller troligt!

Barsebäck, Forsemark, Ringehals, Oskarshamn,
har fött en ny propå
Låt oss nu med en test helt i dur fråga hur
alert är FMK!

OK, då ska vi pröva er

Solkraft – Ja Tack!
Vindkraft – Ja Tack!
Vågkraft – Ja Tack!
Vattenkraft – Ja Tack!
Torvkraft – Ja Tack!
Korvkraft – Ja Tack!
Kärnkraft – Nej Tack!
– Ja, det är bra!!! Det tyder på en viss alertness! – Är ni redo så fortsätter vi!

Handkraft – Ja Tack!
Hundkraft – Ja Tack!
Pudelkraft – Ja Tack!
Kärnkraft – Nej Tack!
– Jag tänker på pudelns kärna!!!
Nå, men
Tärnkraft – Ja Tack!
Stjärnkraft – Ja Tack!
Spjärnkraft – Ja Tack!
Järnkraft och kärnkraft – ja tack och nej tack!

Doftkraft – Ja Tack!
Luftkraft – Ja Tack!
Aromkraft – Ja Tack!
Atomkraft – Nej Tack!
– Ah, det är påpassligt!

Jordkraft – Ja Tack!
Gräskraft – Ja Tack!
Gurkkraft – Ja Tack!
Burkkraft – Ja Tack!
Ett glas vin – Ja Tack!
Ett till – Ja Tack!
Ett till – Ja Tack!
Ännu ett – Ja Tack!
Vinkraft – Ja Tack!
Morotskraft – Ja Tack!
Motorkraft – Ja Tack!
Turbinkraft – Ja Tack!
Urinkraft – Ja Tack!
Urankraft – Nej Tack!
– Där var ni på hugget igen! – Grattis! Nu kommer slutprovet!
Försök!

Kärnmjölk – Ja Tack!
Skogstjärn – Ja Tack!
Kärnhus – Ja Tack!
Kärnfamilj – Ja Tack!
Kärringtand – Ja Tack!
Kärringkraft – Ja Tack!
Kärnkraft – Nej Tack!
Kärnsmör – Ja Tack!
Smörkraft – Ja Tack!
Brödkraft – Ja Tack!
Rågkraft – Ja Tack!
Kornkraft – Ja Tack!
Havrekraft – Ja Tack!
Vetekraft – Ja Tack!
– Ånej! Vätekraft ska vi nog inte ha!

Barsebäck, Forsemark, Ringehals, Oskarshamn,
klart vi gillar er,
men dessa ruvande randiga klossar ni byggt
bör ni snarast skrota ner!

Med ögon och öron på skaft – Nej Tack!
skyr vi atomernas kraft – Nej Tack!
Vår sol syns på mappar,
affischer och knappar –
Nej Tack! Vår linje är 3!

Povel Ramels egen kommentar ur ”Förflerade Lingonben”:

Inför kärnkraftsomröstningen 1980 förfärdigade jag denna för mig ovanligt aktuella drapa och uppträdde med den inför en publik som var oerhört alert och svarade rätt hela tiden, trots att slutramsan var minst dubbelt så lång och dessutom kördes i ett allt intensivare tempo. (D.v.s. den lömska slutfällan åkte dom på!) och efteråt lyfte sig taket – av applådkraft!