Lindberg, Martin: Blodsband. Eller hur jag lärde mig älska Johnny Cash

I lördags var jag och Birgitta på premiär på Stadsteatern här i Uppsala.

Jag älskar amerikansk folkmusik, men country – som ju har viss släktskap med vår dansbandsmusik – har aldrig riktigt varit min bag. Således finns heller inga Johnny Cash-plattor i vår väldiga skivsamling. Där finns däremot en del CD från The Carter Family, som ju Johnny Cash gifte in sig i.

När nu Uppsala stadsteater med ”Blodsband. Eller hur jag lärde mig älska Johnny Cash” gör musikteater av en rad kända Johnny Cash-låtar, tycker jag ändå att det blir en kul – om än inte särskilt djup – föreställning. Framför allt är Freddie Wadling – en av mina egna svenska favoriter – hörvärd i den renodlade sångrollen som den hårt drabbade Robban. Men också den övriga ensemblen – Maria Antoniou som Jenny, Göran Engman som Jonny, My Bodell som Rosemarie och Nicholas Olsson som Larsson – gör bra ifrån sig som countrysångare.

Deras roller i handlingen är relativt stereotypa, dock i enskildheter både roliga och tragiska. För idé, manus och regi står Martin Lindberg, för dramaturgi Marie Persson Hedenius.

Den som kan något om Johnny Cashs eget levnadsöde och hans sånger anar – och det visar sig vara helt korrekt – att droger, sprit, kriminalitet, anstalter, arbetarklass och utanförskap måste spela en framträdande roll också i en teaterföreställning, som bygger på hans musik.

Det intressanta är, att hans white trash här återfinns i först Salabackar, sen Bälinge (stadsdelar i Uppsala, för den oinvigde). Vi som vet något om Uppsala tycker nog att Carl von Gegerfelt har lyckats väl med detta i sin scenografi.

Uppsala stadsteater, med den nu avgående Stefan Böhm som chef, har under de senaste åren haft flera publiksuccéer, flera av dem samtidigt också originalpjäser. Jag lutar åt att också den här, även om den inte är stor teater, kommer att bli en succé. I bästa fall kommer den här musikteaterpjäsen att också dra en lite annan kategori av publik än den sedvanliga till Stadsteatern.

Till exempel den som, i motsats till mig, verkligen älskar countrymusik. Därför vill jag, allra sist, förutom sångarna också nämna medlemmarna i det högst kompetenta bandet: Tobbe Fall, gitarr, Robert Ivansson, bas, Magnus Persson och Johan Löfcranz Ramsay, slagverk, Anders Nygårds, fiol, och Gunnar Nordén, gitarr.