AK-arbetaren/AK-sången

Sven Wollter har för KPMLrs skivbolag Proletärkultur (PROCD 109, 2009, distribution Border) gjort CDn ”Sånger från tjugonde seklet”.

Allra bäst på den här CDn, där allt verkligen inte är guldkorn, är en frejdig insjungning av ”AK-sången”, där Wollter får bra stöd både av ett härligt komp och en medsolist, Dan Viktor.

I CD-häftet anges melodin som traditionell i bearbetning av Bernt Andersson och Bertil Goldberg och att texten har skrivits av Karlshamns Blåblusgrupp.

Jag kan passa på att berätta lite mera. Blå Blusarna var på 1930-talet de unga kommunisternas egna teater- och sånggrupper, som framförde det man brukar kalla agit-prop-teater. Den som vill läsa mer om dem kan ta del av Henrik Bramsjös, Magnus Florins och Ögonblicksteaterns bok ”Blå Blusen. Arbetarteater på 1930-talet” (Arbetarkultur, 1978).

Till dem som försåg Blå Blusen-grupperna med texter hörde proffs som Ture Nerman och Gustav ”Hjorvard” Johansson, men i det här aktuella fallet var det alltså en lokal Blå Blusen-grupp, den i Karlshamn, som stod för texten.

AK var förkortningen för statens Arbetslöshetskommission, som under det tidiga 1930-talets massarbetslöshet organiserade nödhjälpsarbeten mot en ersättning som låg under lägsta grovarbetarlön.

AK-arbetaren

Text: Karlshamns blåblusgrupp, 1935
Musik: rallarvisan ”Viktoria hamn”

Kastad uti svält och nöd
från vår industri
är vår kamp för dagens bröd
ej bekymmerfri.
På den väg vi vandra får
ej livets ljusa strålar når
och skänker värme, liv och vår
åt en arbetslös.

Traska utan rast och ro
jagad av polis,
genom rock och trasig sko
tränger snö och is.
Vi mången på vår vandring stör
när vi knackar på som förr,
ber om mat vid stugans dörr
åt en arbetslös.

Ifrån söder upp till nord
går en vandring tung.
För oss det dukas inga bord
som för landets kung.
En kopp kaffe är vår spis,
en lada då naturligtvis
blir ett riktigt paradis
för en arbetslös.

Liksom flickorna på strand
vinkar vi farväl,
ty när vi av AK tas om hand
svälter vi ihjäl.
Fosterlandsidyllen sprack
med allt trams och fagert snack
i en usl kall barack
där vi stuvas in.

På madrassen i vår säng
stoppade med halm
snarkar vi på en refräng
uti luftens kvalm.
Loppor tråder nattens dans,
råttor viftar med sin svans,
väggmadammaer sprider glans
i vårt sovgemak.

Vi med spade, korp och spett
banar vägen fram,
bygger broar under svett
och slår makadam.
Jobbar uti ur och skur,
törnar in båd’ våt och sur,
det är västerländsk kultur
anno trettiofem.

Frihetsrimman slår en gång
från vårt slaveri,
när vi går till storms med sång
under Kominterns parti.
Uti revolutionens brand
skall vi bygga upp ett land
fritt från kapitalets hand
med vår enhetsfront.