Lindenbaum, Pija: Siv sover vilse

Pija Lindenbaum, känd bland annat för böckrna om Gittan, är från mitt gamla Sundsvall, men när jag på nätet läser en artikel om henne i min gamla hemmatidning Dagbladet, ser jag, att nästan ingen i stan tycks ha en aning om att hon har sina rötter i just den här stan. Så kan det gå! Men nu när hon får litterära pris och utkommer i USA, uppmärksammas hon också i sin gamla hemstad.

Lindenbaum är en mycket begåvad barnboksförfattare och -illustratör, så bra att hon sällar sig till raden av de många banbrytare, som redan för årtionden sedan gjorde Rabén & Sjögren till Sveriges ledande barn- och ungdomsboksförlag.

I ”Siv sover vilse” (Rabén & Sjögren, 2009) bryts en inte ovanlig men spännande erfarenhet för barn – att för första gången sova över hos en kompis – med det främmande och farliga som kanske också är en del av just den upplevelsen. Och genom att boken till stor del utspelas under en natt, innehåller historien detaljer, som har karaktär av drömmens ibland groteska förvanskningar av verkligheten.

Pija Lindenbaum är samtidigt en skarp iakttagare av detaljer i den sociala – reella – verklighet som skiljer kompisen Cerisias (bara det!) familj och hem från det som Siv är van vid. Stora och generösa bilder av väldiga rum i kombination med detaljer som utgör klassmarkörer målar upp en borgerlig tillvaro (här inte i politiska mening) som Siv uppenbart inte känner sig hemma i. Lukter känns främmande, maten – couscous – likaså.

Och hur ska man våga somna i ett så mörkt och så främmande hus? Mycket också av det andra som Lindenbaum skildrar, sådant som antalet glassar och kex var och en får, bidrar även det till att många barn säkert känner igen sig i hur det är att för första gången sova borta hos en kompis.

Som Siv säger i bokens avslutning:

Nu har jag sovit över.
Det var inte så jättkul.

Men många barn kommer nog att tycka att det är kul att få höra historien om när Siv sov vilse.