Arbetsmannen

I raden av svenska arbetarsånger är ”Arbetsmannen” en av de mycket tidiga. Den skrevs redan 1882, men Wilhelm Åhlunds svenska text var en till att börja med rätt så knagglig översättning av ett tyskt original från 1870, ”Die Arbeitsmänner”, av Johann Most.

Sången översattes av gelbgjutaren (mässingsgjutaren) Wilhelm Åhlund (1854-1926) och publicerades först med titeln ”Arbetarsång” i August Palms Folkviljan den 1 april 1882. Den togs sedan bearbetad in i ”Socialistisk sångbok” 1888 och senare – med skiftande titlar: ”Vem skaffar guld i dagen?”, ”Arbetsmannen” – in i de olika upplagorna av ”Tidens sångbok”. I ”Tidens sångbok” förkortades den också till tre verser, den första, den andra och den fjärde, men här är hela texten:

Arbetsmannen

Svensk text: Wilhelm Åhlund, 1882
Tysk originaltext: Johann (Johannes) Most, 1870
Musik: Karl Immermann (”Zu Mantua in Bande”), i bearbetning av Karl Nordström. (På ursprungsmelodin går också Heinrich Eildermanns ”Lied der Jugend”, 1907, i Sverige känd som ”Det unga gardet”).

Vem skaffar guld i dagen,
vem odlar säd och vin?
Vem väver duk av siden,
som gör den rike fin?
Vem skaffar åt den rike bröd,
men lever själv i bitter nöd?
Jo det gör arbetsmannen
av proletariat!
Jo, det gör arbetsmannen
av proletariat!

Vem trälar hela dagen
och sliter ut sin kraft,
åt andra skaffar skatter,
bekvämlighet och prakt?
Vem driver världens hjul så lätt,
fast själv han äger ingen rätt?
Jo, det gör arbetsmannen…

Som fosterlandets söner
vi äga ingen rätt,
till föda åt kanoner
vi skickas rätt och slätt,
man ser här folkförräderi’t:
Det lekes med vårt blod med flit.
Nej, upp I arbetsmänner…

Och svärjen trohetseden
i krets kring fanan röd,
att såsom hjältar kämpa
för frihet och för bröd.
Vår fana fladdrar stolt och röd –
framåt, till seger eller död.
Vak upp, I arbetsmänner…

Vi hava kraft i armen!
Om eniga vi bli,
så skola vi snart störta
en styv bourgeoisi.
På spillrorna av dennas fall
ett rike fritt se’n byggas skall.
Vak upp, I arbetsmänner…

Snart morgonrodna’n breder
sin glans vid nordens strand,
och segerfanan bäres
av kraftig arbetshand.
Då vinner slaven högsta pris,
och jorden blir ett paradis.
Då segrar arbetsmannen…

Hela texten plus noter finns i Pierre Ströms (redaktör) ”Sånger för socialism” (Arbetarkultur, 1981) samt i Rune Nordins och Kjersti Bosdotters ”Så stiger en sång!” (Tidens förlag, 1987). Den förkortade texten och noter finns i olika upplagor av ”Tidens sångbok” (Tidens förlag).

1977 spelades den in på svenska på LPn ”…med hjärtat fyllt av trots” (a disc BS 770314). Det är en mycket hörvärd skiva, tyvärr inte återutgiven som CD. Monica Nielsen och Tommy Körberg sjunger, arrangemangen har gjorts av Georg Riedel, och bland de medverkande musikerna finns Rune Gustafsson, Egil Johansen, Björn J:son Lindh, Jannes Schaffer och Georg Riedel.

En utmärkt insjungning återfinns på en arbetarångkassett med Lars Hedberg, ”Allihop, allihop!” (ABF Uppsala län, 1982). Jag har själv skrivit en kort introduktionstext till den här kassetten, som består av sånger som Lars Hedberg och jag tillsammans lärde ut vid sångkurser, anordnade av ABF i Uppsala län.

1973 gav Pierre Ström och Finn Zetterholm ut LPn ”Första maj” (YTF), där också ”Arbetsmannen” fanns med. Jag har ägt den här skivan, men någon annan tycks dess värre ha lagt beslag på den.

Thores trio (Erik Helin, Nanna Helin och Thore Allan Nilsson) från Båtskärsnäs i Norrbotten gav 1981 ut LPn ”Thores trio” (Kulturföreningen Källan). Även på den finns ”Arbetsmannen”.

Den tyska originaltexten, ”Die Arbeitsmänner”, med noter finns bland annat i den östtyska sångboken ”Mit Gesang wird gekämpft. Lieder der Arbeiterbewegung” (redaktör Inge Lammel, Diez VBerlag, Berlin, 1967).

Die Arbeitsmänner

Tysk originaltext: Johann (Johannes) Most, 1870
Musik: Karl Immermann (”Zu Mantua in Bande”). (På den obearbetade ursprungsmelodin går också Heinrich Eildermanns ”Lied der Jugend”, 1907, i Sverige känd som ”Det unga gardet”).

Wer plagt vom frühen Morgen
sich bis zur späten Nacht?
Wer schafft für andre Schätze,
Bequemlichkeit und Pracht?
Wer treibt allein das Weltenrad
und hat dafür kein Recht im Staat?
Das sind die Arbeitsmänner,
das Proletariat!
Das sind die Arbeitsmänner,
das Proletariat!

Wer war von je geknechtet
von der Tyrannenbrut?
Wer musste für sie kämpfen
und opfern oft sein Blut?
O Volk, erkenn, dass du es bist,
das immerfort betrogen ist!
Wacht auf, ihr Arbetsmänner!
Auf, Proletariat!…

Rafft eure Kraft zusammen
und schwört zur Fahne rot!
Kämpft mutig für die Freiheit!
Erkämpft euch bessres Brot!
Beschleunigt der Despoten Fall!
Schafft Fieden dann dem Weltenall!
Zum Kampf, ihr Arbeitsmänner!
Auf, Proletariat!…

Ihr habt die Macht in Händen,
wenn ihr nur einig seid!
Drum halten fest zusammen,
dann seid ihr bald befreit.
Drängt Sturmschritt vorwärts in den Streit,
wenn auch der Feind Kartätschen speit!
Dann siegt, ihr Arbeitsmänner,
das Proletariat! …

Originatexten till ”Arbetsmannen” skrevs alltså av Johann(es) Most, född 1846 i Augsburg i Tyskland och bokbindare till yrket. Som andra i den här typen av yrken, gesällvandrade han också i andra europeiska länder och kunde då själv se den nöd som fanns i arbetarklassen. Han fångades av de socialistiska lärorna och agiterade snart själv; han sågs som en skicklig talare. Det här ledde till att han ofta blev avskedad som socialistisk uppviglare och bråkmakare.

Den 16 december 1869 häktades Most och andra socialister i Wien i Österrike. Most dömdes till fem års fängelse men fick amnesti i februari 1871. Det var under den här tiden han skrev ”Arbetsmannen”.

Most blev i två omgångar riksdagsman i Berlin. Som så många andra socialister kom han också att fängslas fler gånger och blev till slut utvisad. Det här gjorde också att Most blev allt mer revolutionär. I exil i London gav han bland annat ut en radikal tidning.

Efter nya trakasserier, bland annat ett frihetsberövande (han lär sammanlagt ha tillbringat nio år i fängelse), utvandrade han till USA, där han umgicks i anarkistkretsar. Där dog han, blott 60 år gammal.

Den melodi som parades ihop med Mosts ”Die Arbeitsmänner” är hämtad ur Karl Immermanns (1796-1840) drama från 1826 ”Das Trauerspiel in Tirol” (”Sorgespelet i Tyrolen”). Det här dramat bearbetades ytterligare 1833 och fick då namnet ”Andreas Hofer, das Sandwirt von Passeier”.

Andreas Hofer (1767-1810) föddes i Passeierdalen, där han drev det ärvda värdshuset Am Sand – Wirt i Sandwirt = värd (som i värdshusvärd). Immermanns sorgespel utspelades i det Tyrolen, om vilket det pågick en dragkamp mellan Bayern och Österrike: 1805 avträdde Österrike Tyrolen till Bayern, men i april 1809 utbröt ett uppror i Tyrolen, och landet befriades under ledning av Andreas Hofer. I oktober gick emellertid Österrike med på att avträda Tyrolen, och frihetsrörelsen kvävdes. Hofer togs till fånga och avrättades i februari 1810 i Mantua (italienska Mantova) i nuvarande norra Italien. Hofer blev i egenskap av tyrolsk martyr föremål för hyllningar i sånger och dikter.

I Immermans skådespell om Andreas Hofer finns bland annat ”Zu Mantua in Bande” (Till Mantua i bojor), som alltså har fått låna ut sin melodi till Mosts ”Die Arbeitsmänner”, alltså ”Arbetsmannen”.