Kross, Jaan: Kejsarens galning och andra till svenska översatta böcker

Den estniske författaren Jaan Kross, född den 19 februari 1920, dog den 27 december 2007. Kross var inte bara Estlands störste nutida författare utan nämndes också av många omdömesgilla personer som tänkbar nobelpristagare i litteratur. Också årets litteraturpristagare, Doris Lessing, har tidigare skrivit att ”Kross är en fantastisk romanförfattare, hans skärpa och djup gör honom till en världsförfattare. De borde skynda på att ge honom Nobelpriset.”

När det gäller artiklar om Kross’ författarskap, vill jag framför allt rekommendera Christian Braws mycket sakkunniga och läsvärda understreckare i Svenska Dagbladet den 29 december, ”Jaan Kross – diktens lindansare”. Du kan läsa artikeln här.

Kross var en mycket estnisk författare, samtidigt en spränglärd europeisk intellektuell. Detta framgår inte minst av den roman som kanske är hans främsta, ”Kejsarens galning”, i estniskt original ”Keisri hull”, 1978.

1983 introducerades Kross på svenska av Lennart Fricks lilla men mycket betydelsefulla förlag Fripress. (Förlaget köptes senare upp av Natur och Kultur.) Om Kross’ första bok på svenska skrev jag i Aktuellt i politiken (s) nummer 19 1983 (21 november):

Kross

Jaan Kross’ ”Kejsarens galning” (Fripress, översättning Ivo Iliste och Birgitta Göransson) är en bok som inte bara till omfånget påminner om de stora ryska romanerna. Miljön är en del av det ryska imperiet under tsartiden, första hälften av artonhundratalet närmare bestämt. Här figurerar estnisk underklass, tyskbaltisk adel, rysk överhet. Tsarer finns med i persongalleriet, liksom präster, intellektuella (skalden Zjukovskij, doktor Faehlmann, ja självaste Goethe), tjänare och bönder.

Ändå är detta ingen klassisk rysk roman. Dess galning är ingen religiös mystiker utan en rationell intellektuell, vars galenskap består av en djärv – dumdristig skulle taktiska människor säga – sanningslidelse.

”Kejsarens galning” är en roman som vimlar av citat på ryska, estniska, franska, tyska, latin; dess författare måste vara en språkligt, kulturellt och historiskt djupt bildad person.

I sin ansats är boken, fastän den till formen är en historisk roman, oerhört modern i meningen nutidsorienterad. Fram träder ur det lilla och för oss nästan okända estniska språkområdet en stor europeisk författare och intellektuell.

Platsen är godset Võisiku i det forna Livland, senare en del av det självständiga Estland, numera av sovjetrepubliken Estland. Huvudpersonen är Thimoteus Bock, betrodd vän till tsar Alexander I, vilken senare han utmanar genom att rättframt säga sanningen om det korrupta tsardömet. (Till poängerna hör att kejsaren själv har fått honom att under ed lova att tala sanning.) För detta hålls han fängslad i nio år, misshandlas fysiskt och psykiskt, förlorar sin samhällsställning och sitt gods. Invävd i denna historia finns bland annat den om hans giftermål med en estnisk bondflicka, Eva, en oerhörd handling på den tiden. Boken har formen av en fiktiv dagboksroman – dagboken skrivs av Evas bror, bondsonen och den till lantmätare upphöjde Jakob Mättik. (Thimotheus Bock och hans hustru Eva är dock inga fiktiva personer, och mycket av det Kross låter Mättik berätta om kan – som framgår av efterskriften – beläggas med hjälp av historiska dokument.)

En av poängerna med och ett av spänningsmomenten i Kross’ berättelse är de paralleller som finns mellan Livland i det tsaristiska Ryssland och republiken Estland i det nutida Sovjetunionen. Först och främst gäller det huvudtemat: Diskussionen om hederlighet och ohederlighet, lydnad och uppror i ett samhälle där undfallenhet är ett villkor för överlevnad. Det märkliga är att Kross i det utomordentliga kapitlet om flykten utomlands, som inte blir av, låter Bock bita i sitt hemlands sura men friska rönnbär och komma till insikt om att man måste stanna kvar, fortsätta att vara en järnspik i tsarens kropp.

”Kejsarens galning” rymmer nationalistiska element i kulturell-språklig mening (om den estniska bondebefolkningens villkor, det estniska skriftspråket och annat sådant), men den är faktiskt inte en nationalistisk roman i traditionell mening. Ryssarna är inga monster eller fiender; till och med överhetens/tsarens samvete tror sig Bock om att kunna beveka. Friheten gäller inte bara esterna utan alla folk i imperiet. I många stycken ger boken uttryck för den äkta kosmopolitism (inom så att säga imperiets gränser) som jag tycker mig ha funnit hos både en del ester och en del ryssar från dagens Sovjetunionen som jag har mött.

Det är djärvt att ge ut en sådan här bok i dagens Sovjet-Estland, och man funderar naturligtvis som recensent över om det är lämpligt att skriva dem som bestämmer på andra sidan Östersjön detta på näsan. Men Jaan Kross står av allt att döma för den moral som är Timotheus Bocks: Till de bestående grundsatserna i världen hör Sanningen.

Kross har, liksom sin romanhjälte, valt att verka inom systemet och har alla komplikationerna helt klara för sig. Till romanens bittra lärdomar hör till exempel att Bock junior blir en man i tsarens tjänst, imperiets marinminister (i verkligheten vice amiral).

* * *

Kross själv rycktes inte med i andra världskrigets stora flyktingvåg från Estland utan avslutade sina studier i Tartu år 1946. Som tiotusentals andra drabbades han likväl av sovjetmaktens onåd och forslades till Gulag, varifrån han fick återvända 1954. Denna kaotiska och katastrofala tid skildrar Kross i novellsamlingen ”Halleluja” (Natur och Kultur, 1992, översättning Ivo Iliste och Birgitta Göransson), de estniska originalen i huvudsak hämtade från ”Silmade avamise päev”, 1988. Om tiden efter återkomsten från lägret berättar Kross i ”Utgrävningar” (Fripress/Legenda, 1991, översättning Ivo Iliste och Birgitta Göransson), i estniskt original ”Väljakaevamised”, 1991.

Det här betyder verkligen inte, att Jaan Kross’ sympatier låg hos tyskarna – han satt fängslad också i slutet av den tyska ockupationen under andra världskriget. Nej, hans sympatier låg hos Estland och esterna. De estniska självständighetssträvandena under och efter första världskriget hade ju udden riktad inte bara mot ryssarna utan också mot tyskarna, vilket framgår mycket tydligt av Jaan Kross’ historiska roman om den epoken, ”Motstånd” (Natur och Kultur, 1993, översättning Ivo Iliste och Birgitta Göransson), estniskt original ”Tabamatus”, 1992.

Den här romanen har som central figur en av de politiker som arbetade och med sitt liv betalade för Estlands frigörelse, Jüri Vilms. Vilms var en av de ledande krafterna i det socialdemokratiska partiet Tööerakond (”Arbetspartiet”, det vill säga Labour). Det var också hos socialdemokratin Kross’ egna sympatier låg redan under gymnasietiden.

Helt följdriktigt lät han sig 1992 väljas in som oberoende kandidat för partiet Mõõdukad, vilket betyder Moderaterna men icke desto mindre var en koalition mellan Socialdemokraterna och det lilla Landsbygdscenterpartiet. (De här partierna gick senare samman och bildade tillsammans med andra vänster- och mittengrupperingar Eesti sotsiaaldemokraatlik erakond, Estlands socialdemokratiska parti.)

Kross satt i riigikogu, riksdagen, bara en kort period, fram till 1993, varefter han återgick till att skriva på heltid. För de estniska socialdemokraterna var det ändå en enorm prestigevinst, att landets främste och mycket älskade romanförfattare företrädde dem i riksdagen.

Jag träffade och hälsade under den där perioden på Kross men kan inte säga, att jag blev personligen bekant med honom. Men jag har ändå lärt känna honom genom hans böcker. Det unnar jag många andra, också här i Sverige, att göra.

Långt fler än de böcker av honom som jag har nämnt finns översatta till svenska:

”Professor Martens avresa” (översättning Ivo Iliste och Birgitta Göransson, Fripress, 1986). Estniskt original 1984. Roman.

”Romanen om Rakvere” (översättning Ivo Iliste och Birgitta Göransson, Fripress, 1992). Roman.

Den ovan nämnda romanen om Jüri Vilms, ”Motstånd”, kom 1995 ut i en ny pocketupplaga i serien En bok för alla.

”Motvindsskeppet” (översättning Ivo Iliste och Birgitta Göransson, Natur och Kultur, 1997). Roman.

”På stället flyg” (översättning Enel Melberg, Natur och Kultur, 2007). I estniskt original 1998. Roman.