Polen: strävan till frigörelse från kommunismen och demokratisering

Svensk arbetarrörelse – socialdemokratin och fackföreningsrörelsen – var starkt engagerad i den polska frigörelsen från kommunismen och i demokratiseringsprocessen i landet.

Den här recensionen, publicerad i nummer 2 1982 (28 januari) av Aktuellt i politiken (s), speglar detta:

Polen

Sten Johansson har i samarbete med Maria Borowska gett ut pamfletten ”Polens sak är vår” (Tidens debatt) med underrubriken ”Om övergången till demokrati under kommunismen”. Den är utgiven innan det militära undantagstillståndet genomfördes, men den ger i kort form en utmärkt sammanfattning av händelseutvecklingen dess förinnan med tonvikt på varför revolten blev så bred. Den avlivar en del populära vanföreställningar om vad som är orsak och vad som är verkan i det ekonomiska kaos Polen befinner sig i och – vilket är poängen – länge har befunnit sig i. Den betonar hårt att Solidaritets strategi är reformistisk. Jaruzelskis inhemska militärvälde kan synas jäva möjligheten att åstadkomma en övergång till demokrati under kommunismen, men man ska kan hända inte låta dagens bakslag helt förmörka framtiden: Kan man i längden tvinga miljoner välutbildade människor – och det gäller då inte bara Polen utan hela Östeuropa inklusive Sovjetunionen – i högt utvecklade industriländer från att tänka själva, ställa krav, skaffa sig yttrandefrihet och organisationsfrihet, till slut bryta det kommunistiska maktmonopolet? Målet är flerpartisystem, där också socialdemokrater och borgerliga partier har självklar rätt att verka fritt.

För den som vill veta mer om Solidaritets (mer begränsade) målsättningar rekommenderas ”Dokument från Solidaritets kongress” (Institutet för social forskning) översatta och redigerade av Maria Borowska. I boken ”Socialpolitik under socialism” (Prisma i samarbete med Institutet för social forskning) finns sex uppsatser om polsk socialpolitik, översatta och med introduktioner av Maria Borowska (redaktör).

Också i Jan Olof Olssons posthuma samling resekåserier ”Österut” (Bonniers) finns inte mindre än tio artiklar om Polen. Om dagens Polen finns där, helt naturligt, just inget att hämta: tvärt om börjar det lite lite utmanande och naturligtvis oavsiktligt med en lovprisning av det underbara och rikt varierade polska brödet. Men för den som vill veta något om bakgrunden till dagens Polen, både från andra världskriget och framåt och långt dess förinnan, har Jolo mycket att ge. Om Polen som ett stridsområde mellan folken runt om; hela Polen har ju efter kriget bokstavligen flytats västerut! Om judarna och utrotningslägren och om Warszawas förstörelse. Om ryssarnas manipulationer i krigets slutskede för att knäcka den polska armén och därmed den nationella självhävdelseviljan.

För mig personligen har det dessutom varit ett stort nöje att läsa Jolos förälskade skildring av Tallinn, Estlands huvudstad. Till de politiskt intressantare inslagen i hans researtiklar från Baltikum hör det han skriver om förryskningen, ett moment av förtryck som skiljer förhållandena där från dem i Polen.

***

Sten Johansson är en samtida från mina aktiva år i Laboremus – läs till exempel hans kapitel i ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” (Ordfront, 2002, redaktörer Enn Kokk, Klas Gustavsson och Stig-Björn Ljunggren). Den nämnda Maria Borowska har jag också träffat i olika sammanhang; bland annat talade hon om Polen vid ett opinionsmöte med Svartbäckens socialdemokratiska förening.