Festival! Newport Folk Festival 1963-1966

Av sonen, Matti Dahl (som själv är en duktig musiker), fick jag på Fars dag DVD-filmen ”Festival!” (Eagle Vision EREDV499, 1967) av Murray Lerner. Den är hopredigerad av filmer tagna vid sammanlagt fyra folkmusikfestivaler i Newport åren 1963-1966. Jag var ung då, hade ännu inte fyllt tretti, och den musik som spelades på de här festivalerna, hörde till det jag mest lyssnade på. Rader av artister, som följaktligen finns i mina skivhyllor, finns med i den här filmen: Joan Baez, Theodore Bikel, Paul Butterfield Blues Band, Judy Collins, Donovan, Bob Dylan, Mimi & Richard Fariña, Son House, Howling Wolf, Mississippi John Hurt, Brownie McGhee, Odetta, Buffy Sainte-Marie, Mike Seeger, Pete Seeger, Sonny Terry, där utöver dessutom Johnny Cash, Peter, Paul and Mary och många andra.

Till det jag inte ens hade hört men som är förbannat bra, kanske just för att det är frågan om film, är ett avsnitt med Blue Ridge Mountin Dancers.

Filmen, på 97 minuter, överraskar genom att vara svart-vit, men en gammal man som jag återanpassar sig snabbt. Den fångar förstås publiken och stämningen – åhörare strömmar till, lyssnar och intervjuas, frispel på festivalområdet filmas, man ser ungdomar vakna på gräsmattor och på stranden till tonerna av ”Colours” och åskregnet ösa ner när Mimi & Richard Fariña ska börja spela (man hör sen delar av ”Pack Up Your Sorrows”).

Resten är bara musik. Flera av artsterna förekommer ett par gånger, dock praktiskt taget aldrig med hela låtar. Det senare är förstås synd, men jag antar att det skulle ha blivit för dyrt av ersättningsskäl (och dessutom mycket långt). Ändå är det gott nog att få se och höra Joan Baez som ung balladsångerska med klockren stämma, följd av en lika ung och påfallande charmig Bob Dylan. Dylan återkommer senare i elektrifierad form, i ”Maggie´s Farm”. Båda återkommer på slutet, hon med hans ”Farewell Angelina” och han med sin ”Mr Tambourine Man”.

Pete Seeger är förstås med ett par gånger, men personligen blev jag mest berörd, när jag hörde hans röst introducera en av det politiska 60-talets grupper, Freedom Singers från Georgia. Seeger är för övrigt representerad också på annat sätt: Judy Collins sjunger hans ”Turn, Turn, Turn”.

Bluesgenren är rikt representerad, både av den vita chicagoelbluesgruppen Paul Butterfield Blues Band (med Butterfield på munspel) och av stora svarta bluesartister som Fred McDowell, Brownie McGhee & Sonny Terry, Mississippi John Hurt (”Candy Man”), Son House och Howlin´ Wolf, och alltihop låter mycket bra; dessutom får både Son House och Mike Bloomfield (som spelar lead guitar i Paul Butterfield Blues Band och själv är jude) prata om hur de upplever blues.

En artist till vill jag särskilt nämna, Spokes Mashiyane på sydafrikansk kwela-flöjt.

Skulle jag ge också någon kritisk anmärkning, vill jag påpeka, att de som inte är lika inlyssnade som jag på de här artisterna och låtarna säkert kommer att undra över en hel del. Artisterna introduceras visserligen första gången de framträder med namn på textremsa, men DVD-mappen innehåller inget mera, till exempel ingen låtförteckning.