Hagström, Emil (tonsatt av Tor Bergner)

I nummer 8 1975 av Aktuellt i politiken (s) introducerade vi serien Klarabohemer. Sven O Bergkvist, själv en gång en i kretsen, skrev om författarna, Nils Ferlin (8/1975), Birger Vikström (9/1975), Helmer Grundström (10/1975), Emil Hagström (11/1975), Tor Bergner (12/1975), Uno Eng (13/1975), Erik Nyhlén (17/1975), Harald Forss (3/1976), Anny Marwig-Rubin (7/1976) och Jan Fridegård (15/1976). Gunnar Hörberg tecknade bohemerna. Och varje författarporträtt åtföljdes av ett smakprov på författarskapet, en dikt eller ett stycke prosa.

Det ledde till att flera av klarabohemerna, några av dem fortfarande levande legender, då och då dök upp på redaktionen, inhyst på sjunde våningen i partihögkvarteret på Sveavägen 68. På så sätt lärde jag känna Helmer Grundström, Erik Nyhlén och, framför allt, Tor Bergner, trubaduren Broder Tor.

Bergner, född i Luleå 1913 (död 1990) kom som de andra nämnda att hamna i klarakvarteren i Stockholm och var en välkänd gäst på Gangster-Norma, Pilen, Tennstopet, Rheingold och allt vad krogarna hette. Han var vispoet och gav ut många vissamlingar och skivor. Bergner skrev inte bara musik utan också fina egna texten. I kretsen bland klarabohemerna var han en central figur eftersom han tonsatte många dikter av de andra bröderna i Klara, främst Nils Ferlin, Helmer Grundström, Birger Vikström och Emil Hagström. Vi fann varann genast på grund av mitt intresse för visor; jag kom också att recensera några av hans LP.

I Aktuellt i politiken nummer 3 1982 (11 februari) skrev jag, under rubriken Trubadurer, på min personliga recensionsavdelning Spegeln om en Bergner-LP på arbetarrörelsens eget (nu för länge sen nedlagda) skivbolag a disc:

“Broder Tor – Tor Bergner – dyker då och då upp på Aktuellts redaktion som ett levande bevis på att traditionen från Klara fortfarande lever. Fastän det forna Klara icke är längre, och fastän många av bröderna är döda sedan länge.

Detta gamla poeternas Klara får nytt liv genom LPn “Broder Tor i S:ta Clara” (a disc BS 811001, distr Brevskolan). Genom producenten Thorstein Bergmans kärleksfulla mapptext till gamla fotografier. Genom Tor Bergners talade introduktionstexter till visorna. Och sist och viktigast förstås genom Broder Tors tonsättningar (som han själv sjunger) av klarabröderna Emil Hagström, Helmer Grundström, Harald Forss, Willy Walfridsson, Birger Vikström och Nils Ferlin samt Tor Bergner själv. Bäst är Emil Hagströms “Till en målare”, Birger Vikströms “Nu vill jag sjunga” och Nils Ferlins “Stjärnorna kvittar det lika” och, ännu bättre, “Gammal visa” (”En skål, I bröder”). Olle Adolphson och Anders Dahl har arrangerat fint och medverkar dessutom på gitarr respektive fiol. Bergner själv tolkar sitt eget material utmärkt och tar sig ibland friheter à la den gamle Taube.”

TILL EN MÅLARE
Av Emil Hagström

Oss göres inte tiden lång,
vi älskar färg och munter sång
och kärleks ömma låga
allt till vår bleka död.
Hej, Rembrandt, passa och belägg,
vi målar på din gamla vägg
vår andes ros och ranka,
Bianca, vit och röd.

Oss göres inte sorgen tung,
en målare är evigt ung
i terpentinens ånga
vid oljans blanka flod.
Ack, stanna och betänk, min vän,
och tacka sedan målaren
för allt hans trogna pensel
din slitna själ bestod.

Oss gives guld – på röda band
då penseln faller ur vår hand
och höstens ljus förtonar
på körgårns järnstaket.
Då får vi evig kondition,
att måla Herrens vita tron
och himlens röda gårdar
i kvällars salighet.

Av Emil Hagström finns på den här LPn i övrigt “Vårt dagliga bröd”.

I Aktuellt i politiken nummer 6 1984 (22 mars) skriver jag under rubriken Sång och visa på recensionsavdelningen Spegeln om ytterligare en LP med Broder Tor:

“Tor Bergners – Broder Tors – senaste LP heter “Tack gitarr” (Pauli Virta Productions PVP LP 03). Den gemensamma tråden genom de här visorna är att de oftast skildrar det självupplevda: människor, platser, händelser, känslor. Av detta framgår att Broder Tor själv i samtliga fall står för inte bara musik utan också text. Han leker med schottis (”Hör forsarna dom dånar”) och vals (”En visa till Anne”) och låter melodierna drilla ur gitarr och beledsagande instrument (”En vandringslåt”). Det är mest älskvärda bagateller. Själv har jag fäst mig vid “Vågen slår – vinden går” med dess vackra melodi och text (”Blomman prydligt enkel står/i sin ljusblå klocka/spirad i en längtans vår/humlan sig tillocka”) och så “Visa från Bodsjö” med dess jämtländska landskap av sjö och blånande berg.”

På just den LPn har alltså Tor Bergner skrivit alla texterna själv. Men det finns andra skivor med Broder Tor, där han har tonsatt andra klarabröders, till exempel Emil Hagströms dikter.

På “Vagant” (Polydor 2379093, 1975) finns “En natt i Toulose”, som Bergner har tonsatt som tango, “Tullskyn dansar” ur “Spelmans blomster” (LT, 1947) och “Brev med bukett” ur “Kistebrev” (LT, 1952). På LP-konvolutets baksida skriver Birger Norman:

“Visan är ett dallergräs; den skälver för varje vind.

Visan hör dess sus, och fångar in det i stunden.”

Samma år, 1975, gav YTF ut inte mindre än två LP med Tor Bergner.

“Visor genom vandringsår” (YTF-50031) är dock inspelad redan 1968 av Sveriges radio. LPn, som har baksidestext av Stig Carlson och omslag av Ewert Karlsson, EWK, rymmer tonsättningar av flera klarabröders dikter. Emil Hagström representeras av “En visa till mor”, utmärkt tonsatt av Bergner.

På Tor Bergners allra första riktiga LP, “Broder Tor” (YTF-50030), finns den fina, ovan nämnda “Till en målare”, skriven av “Emil Hagström från Nylandsån i Sollefteå socken” (Bo Teddy Ladberg på skivkonvolutets baksida); dikten publicerades ursprungligen i diktsamlingen “Gökklocka” (LT, 1954).

Den fine poeten Emil Hagström, född i Sollefteå 1907, hade tyvärr slutat sina dagar 1970, i Österskär i Roslagen, alltså innan jag blev chefredaktör. Med hans poesi kom jag tidigt i kontakt genom gamla Folket I Bild, som jag hade varit ombud för och läst under det sena 1940-talet och en liten bit in på 1958. 1953, när jag var femton år, gav FiBs legendariske chefredakitör Ivar Öhman ut lyrikantologin “Tolv moderna poeter” (Folket i Bilds förlag), kongenialt illustrerad av Stig Åsberg. I den fanns det tretton dikter av Emil Hagström, många av dem med en folkviseaktig ton. I den finns till exempel “Weibulls frökatalog”, som jag har återgivit i bloggen under rubriken Blomfröer.

Här ett smakprov på Emil Hagström-urvalet i “Tolv moderna poeter”:

EN VISA FRÅN ÅNGERMANLAND

Vackra visor är aldrig långa,
vackra ord ska man aldrig tro.
Ekke dansar i kväll på Sånga,
Elin gråter i Ärlandsbro.
Hönan ruvde och kanken gol,
jäntan gruvde för sin trånga kjol,
och käringarna på lingonskogen
hade ont av snön som föll i fjol.

Nä – åkerbära i Ådalsliden
var de sötaste jag fann.
Och du va sola i slåttanstiden,
jamesi fjortan, då väla brann.
Vammal väva en lang, lang våd,
langt till vårn, blir väl nagen råd.
Och tullan hänger i farfarsstugan
och livet hänger på en naveltråd.

1959 gav FiBs lyrikklubb ut ett urval av Emil Hagströms dikter, “Visor i Tidlösa”, med förord av Stig Sjödin och träsnitt av Svenolov Ehrén som illustrationer; det är en utomordentligt vacker volym. Här hittar man till exempel “Till en målare”, vars text jag har återgivit ovan. Första gången den publicerades i bok var i Hagströms diktsamling “Gröna kransar och röda band” (LT, 1951). Ur “Visor i Tidlösa” hämtar jag, som ytterligare ett smakprov,

TALGOXE I NYPONSNÅR

Talgoxen sjöng i nyponsnår
en vacker visa för i år.
Vad tror du väl den fågeln vill?
Tre toner och en liten drill.

Vad tror du väl en sångarbror
med slika granna fjädrar tror?
Du kan ju fråga om du vill
– tre toner och en liten drill.

En genväg till klaraförfattarna finns i Lennart Bromanders antologi “Klarabohemernas bästa” (En bok för alla, Litteraturfrämjandet, 1985). Bromander introducerar i ett förord alla författarna. Av Emil Hagström hittar man bland annat “Weibulls frökatalog”.

Bert Olls illustrerade alla de dikter Helmer Grundström publicerade i Aktuellt i politiken; han var också i övrigt en flitig medarbetare med egna texter, illustrerade av honom själv. 1989 illustrerade han boken “Svenska arbetarförfattare under 1900-talet”, där författarpresentationerna skrevs av Kristina Olls och Ingvar Wahlén (Bokförlaget Settern). Här finns flera av klarabohemerna med, bland dem Tor Bergner (Broder Tor) och Emil Hagström.

Lite utanför den röda tråden i den här texten, Broder Tor och Emil Hagström, ligger LPn “Speleka. Nya dikter på ångermanländksa av Birger Norman”, tonsatta och sjungna av Tor Bergner respektive lästa av Martin Westerholm (Cewe-records CW-3004, 1980. Men den har jag med dedikation från sångaren och kompositören själv, Tor Bergner: “Till Enn med norrländskt tonfall och handslag. Broder Tor.”