Dansen på Sunnanö

Vid Sunnanöfjärden i Öregrund ligger Sunnanö camping. Där finns stugor för uthyrning och förstås fullt med husvagnar, ofta med däck och förtält. Folk återkommer år efter år, och många av de här husvagnarna står kvar också så här års i avvaktan på att det ska bli ytterligare några varma hösthelger. Där finns också toaletter och duschar och diskrum, omklädningsrum för badande, minigolfbana samt i huvudbyggnaden både kiosk och restaurang/café med hamburgare och andra enklare rätter.

Väl där, medan jag inför promenaden hem vilar benen vid ett bord utomhus, kommer föreståndaen sen snart 30 år Sture Wretling och snackar lite. Det har vi gjort då och då; för länge sen umgicks till och med hans dotter och en av våra döttrar lite där ute.

Åke, som tillsammans med sin fru driver campingen, är egentligen västmanlänning, bor på vintrarna i sitt hus i Skultuna. När det gäller Sunnanö, började det med att han och familjen först kom som gäster till campingen, och så beslöt man sig, när chansen till det kom, att ta över campingen. Vissa år med uselt väder har det gått lite knackigt, har Åke tidigare berättat, men i år är han belåten: gästerna har varit många.

Sunnanö ligger ett par kilometer söder om själva Öregrund, läser jag i den information jag hittar på Google, men den här krokiga vägen, som jag har gått otaliga gånger, när ungarna var små ofta med barnvagn, också cyklat, känns längre. Läget är skyddat, med land tvärs över fjärden, så här är badtemperaturen ofta högre än till exempel i badet i Tallparken, som ligger ut mot öppna havet. Till fördelarna med Sunnanöbadet hör, åtminstone om man har småbarn, utöver badtemperaturen också att där finns en anlagd sandstrand med hyggligt långgrund strand utanför, fram till en badbrygga. Det senare hindrade ändå inte att vår Matti en gång då han fortfarande var liten lyckades komma ut på så djupt vatten att han försvann – men hans mor gjorde en snabbutryckning ut i vattnet och fick upp honom innan något allvarligt hade hänt.

Ett skäl till att vi även sen när barnen blev större länge fortsatte att göra våra badutflykter till just Sunnanö var att där varje sommar anordnades simskola. Våra ungar har lärt sig simma där, tagit de olika graderna av märken och allting. Nu har, berättar Åke, Östhammars kommun sen länge upphört att anordna simundervisning där; simundervisning ges numera i Östhammar och i bassäng. Det är säkert inget fel på den undervisningen, men borde den inte också ges på de ställen där ungarna – fastboende så väl som sommargäster – finns och badar på somrarna? Dessutom är det väl inte ur vägen att ungarna lär sig att röra sig också i kallt havsvatten.

Sunnanö är ett så vackert namn, och kanske är just det skälet till att Evert Taube i en av sina sommarvalser, ”Dansen på Sunnanö”, använde sig av just detta ortsnamn.

Jag har visserligen i en bok om Taubes alla ortsnamn sett uppgiften att han skulle ha avsett just Sunnanö i Öregrund. Öregrund har han ju besjungit också i en annan av sina visor, och han var ju väl bekant med roslagskusten och öarna där utanför, men det finns ett problem: Något pensionat – i texten är det bal på pensionatet – har veterligen aldrig funnits på Sunnanö.

I stället finns det uppgifter om att det pensionat han diktade om i själva verket fanns på Södermöja. I så fall har han av rytmskäl eller för att han tyckte namnet var vackert placerat sitt pensionat på Sunnanö, som han säkert också kände till.

Här är texten:

Dansen på Sunnanö

Text och musik: Evert Taube

Det går en dans på Sunnanö, där dansar Rönnerdahl,
med lilla Eva Liljebäck på pensionatets bal,
och genom fönstren strömmar in ur skärgårdsnatten sval
doft av syrener och jasmin i pensionatets sal,
doft av syrener och jasmin i pensionatets sal.

Och lilla Evas arm är rund och fräknig hennes hy,
och röd som smultron hennes mun, och klänningen är ny.
Herr Rönnerdahl, det är ju ni som tar vem ni vill ha
bland alla kvinnor jorden runt, det har jag hört ha-ha,
bland alla kvinnor jorden runt, det har jag hört ha-ha.

– Att ta är inte min musik, min sköna, men att ge
Jag slösar men är ändå rik, så länge jag kan se.
– Vad ser ni då, herr Rönnerdahl, kanske min nya kjol?
– Ja den, och kanske något mer. Ge hit en bra fiol.
Ja den, och kanske något mer. Ge hit en bra fiol.

Där går en dans på Sunnanö till Rönnerdahls fiol,
där dansar vågor, dansar vind, och snön som föll ifjol
den virvlar där, där far ett brus igenom park och sal,
och sommarmorgonen står ljus och södergöken gal,
och sommarmorgonen står ljus och södergöken gal.

Och lilla Eva dansar ut med fänrik Rosenberg,
och inga fräknar syns på hyn, så röd är hennes färg.
Men Rönnerdahl är blek och skön och spelar som en gud
och svävar i en högre rymd, där Eva är hans brud,
och svävar i en högre rymd, där Eva är hans brud.