Ochs, Phil

Jag har tidigare berättat om mitt långa och anonyma medarbetarskap i Aftonbladets Innerspalten på Karl Vennbergs och Jacob Brantings tid.

Aftonbladets kulturredaktion hade vårvintern 1967 fått korn på den socialistiske amerikanske sångaren Phil Ochs. Det ändade i att jag fick i uppdrag att skriva en hel artikel om honom, den här gången inte anonymt.

Artikeln publicerades den 27 april 1967. Den publicerades med följande bakgrundstext:

Innerspalt-Extra om Phil Ochs

Sannolikt finns det problem som också Innerspaltens läsare går bet på.

Men normala brister i vår kunskap och vår moral behöver vi aldrig tveka att underställa vår läsekrets. Upplysningar strömmar in: fler än vi har användning för. Och själva tonfallen är inte sällan så mänskliga att till och med den som ligger vaken om nätterna för att hans hustru har förlupit honom kan känna sig tröstad.

Låt oss för dagen hålla oss till Phil Ochs. Phil Ochs var för oss, i den mån hans existens lät sig bevisas, en amerikansk protestsångare med CIA ovanligt tätt inpå hälarna. Hans skivor såldes i smyg som hasch, i den mån de såldes. Man kunde lika gärna gå och fråga efter dem i byn kring Kafkas slott som i skivaffärerna.

Läsekretsen visste bättre. Någon trodde visserligena att vi skulle bli tvungna att åka till Paris, där han själv i fjol sommar hade kommit över ”Les rois de folk songs”, med ”Talking Birmingham Jam” av Phil Ochs som ett av de intressantare numren.

En ung flicka i Falun hade haft ännu bättre tur med Phil Ochs, och det i Sverige, närmare bestämt i Stockholm. Hon är medlem i Folk Club 65 i Amsterdam, och vad hon fick berättat om Phil Ochs därifrån gjorde henne nyfiken. Skivhandlaren i Falun visste dock ingenting om Phil Ochs. Hon bestämde sig för att höra efter i Stockholm. ”Våran skola åkte på studiebesök dit några veckor senare. Jag gick då till Svala & Söderlund. Dit brukar jag alltid gå när jag är i Stockholm. Jodå, där fanns en LP med Phil Ochs: `I Ain´t Marching Anymore´. Den är verkligen toppen. Men de visste ej något om honom där. Jag tycker ni på Aftonbladet verkligen ska gå dit och lyssna på honom, ni ångrar er inte. Jag lovar (nästan). Så skulle jag bli glad om ni ville skriva lite om honom, med någon bild eller så. Om ni har en bild skulle jag vara jättetacksam om ni satte in den. Jag läser alltid skriverier i den här stilen, för min dröm är att själv bli journalist på det området.”

Lena kallar hon sig; men hennes efternamn och adress behåller vi svartsjukt för oss själva. Det kanske någon gång i framtiden uppstår behov av en Phil Ochs-journalist också på kulturavdelningen.

Det utförligaste beskedet fick vi emellertid från Enn Kokk, som har åtskilligt att berätta om Phil Ochs i en speciell artikel på dagens kultursida. I ett brev ställer han i utsikt att så småningom presentera sin stora samling politiska sånger för svensk bokpublik. Det låter spännande.

Också inköpet av Phil Ochs lyfter han behändigt över från Kafkas värld till verklighetens. Phil Ochs skivbolag är Elektra, vars produkter hos oss distribueras av Karusell. ”I Stockholm lönar det sig att fråga efter Phil Ochs skivor på Kulturcirkeln och i Gottfr Johanssons musikaffär, Västerlånggatan 78. Den senare affären har också en omfattande kollektion av texthäften med mera. I Uppsala har Forums bokhandel en förnämlig kollektion av böcker med folk- och protestsånger. Bästa urvalet av skivor på området finns hos Sieverts på Svartbäcksgatan.”

Nu börjar vi misstänka att det måste vara alldeles riktigt som vi har hört sägas, att Lena Granhagen svärmar för Phil Ochs sånger och tänker lansera dem med svensk text bara hon får dem översatta.

Phil Ochs har mot förmodan lyckats passera amerikanska ambassaden och är på väg in i hjärtat av Sverige. Vi ber att få hjärtligt tacka alla dem som har gett oss tillfälle att meddela våra läsare denna glada nyhet.

***

Den här introduktionen och min artikel på samma sida illustrerades av bilder, hämtade från omslagen till mina Phil Ochs-LP.

Och här kommer min artikel, den första som i större skala introducerade Phil Ochs i Sverige:

Fakta om den efterlyste Phil Ochs

Större delen av baksidan till Elektra-LPn ”Phil Ochs In Concert” (EKL-310, EKS-7310) täcks av poesi. Under de åtta dikterna läser man: Poems by Mao Tse-tung. Och så en lakonisk kommentar: Is this the enemy? Phil Ochs.

Med den inställningen är det förmodligen inte svårt att bli utstött i USA.

Inte nog med det. En av sångerna på samma skiva, ”Love Me, I´m a Liberal”, gör narr av hysterin kring John F Kennedys död. Och i introduktionen till ”Ringing of Revolution” skissar Phil Ochs en film, som man gärna skulle se förverkligad, där Ronald Reagan spelar George Murphy och John Wayne Lyndon Johnson. Lyndon Johnson spelar själv Gud.

På en annan Elektra-LP, ”All the News That´s Fit to Sing” (EKL-269, EKS-7269), finns en talking blues om Kuba-krisen, kort och gott kallad ”Talking Cuban Crisis”. Stämningen är laddad. TV-mannen säger: Here Comes the President, but first this word from Pepsodent. Presidentens budskap är inte mindre laddat: Let´s sink Cuba into the see, and give them back democracy – under the water. Sen slutar det som bekant lyckligt. Chrusjtjov resonerar som så att hellre röd än död.

Phil Ochs är också en omdiskuterad artist och kompositör av andra skäl än politiska. I Sing Out! nummer 1/1967 skriver Nat Hentoff under rubriken ”The Future of the Folk Renessence”, att han finner Phil Ochs – i motsats till till exempel den likaledes radikale Tom Paxton, han med ”That´s What I Learned in School” – endimensionell, ett slags prosaisk polemiker. (Årsprenumeration på Sing Out!, en tidskrift som förtjänar spridning, kostar $ 5.50; adress 589 Broadway N Y C, N Y 10012.) Det omdömet är inte helt rättvist, men onekligen händer det, att andra artister sjunger Phil Ochs´ sånger bättre än han själv gör. Jämför ”Draft Dodger Rag” på Phil Ochs´ LP ”I Ain´t Marching Anymore” (Elektra EKL-287, EKS-7287) med Pete Seegers och Fred Hellermans insjungning på CBS-LPn ”Dangerous Songs!?” (SBPG 62751)!

Ett tips till: Pete Seeger sjunger Phil Ochs´ ”Ballad of Lou Marsh” på ”Broadsides” (XTRA 1016). De Phil Ochs-intresserade gör också klokt i att lyssna på hans ”There But For Fortune” på Joan Baez´ femte LP (Amadeo-Vanguard, AVRS 9151).

Bästa utbytet av sånger av den här typen, där orden spelar en minst lika viktig roll som musiken, får man, om man skaffar sig texterna. ”Song of Phil Ochs” kan man få för $ 1.95 från Oak Publications, 165 West 46 Street, New York 10036. Många av Phil Ochs´ sånger har också publicerats i Broadside, ett amerikanskt månadsmagasin med adressen 215 West 98 Street, New York, N Y 10025. Även Broadside kostar $ 5.50.

Samtliga här nämnda publikationer innehåller inte bara texter utan också noter.

ENN KOKK

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^