LeGuin, Ursula K: Övärlden – Trollkarlen från Övärdlen, Gravkamrarna i Atuan + Den yttersta stranden

I julnumret av Aktuellt i politiken (s) 1983 (nummer 21, 18 december) publicerade jag som vanligt en barnbokskrönika, i det aktuella fallet med rubriken ”Böcker ur julklappssäcken”. Artikeln innehöll bland annat ett avsnitt med mellanrubriken

Fantasy

Moderna sagor på gränsen för det fantastiska kallas för Fantasy. J R R TolkiensSagan om ringen” är ett typexempel.

Ursula K LeGuin är ett stort namn inom science fiction och fantasy. Hennes trilogi om Övärlden (Rabén & Sjögren, översättning Sven Christer Swahn) har många likheter med Tolkiens ”Sagan om ringen”. Ursula K LeGuin har till exempel skapat en egen värld, Övärlden, med noggrann karta och allt. Egennamn, ortnamn och enstaka andra ord återges på konstruerade språk. Riktigt i Tolkiens klass är hon inte. Hennes öar har inte tillräckligt med särprägel och egenart, och hennes fiktiva språk, som har vissa ytliga drag av keltiska och fornnordiska, är osäkrare än Tolkiens. Men de historier hon berättar är spännande och fascinerande, de har sagans långsamma tempo och obönhörliga inre logik.

I första delen, ”Trollkarlen från Övärlden”, blir pojken Sparvhök från ön Gont varse om sina magiska krafter och finner sitt sanna namn, Ged. Han studerar vid magikerskolan på ön Roke. En stor del av boken består av Geds kamp med den skugglika makt ur dödsriket han själv har släppt loss och som jagar och hotar honom.

Andra delen, ”Gravkamrarna i Atuan”, handlar om hur Ged kommer till Atuan för att söka efter en magisk ring som ska återställa freden i Övärlden. Där härskar Arha, De namnlösa Gudarnas prästinna.

I tredje delen, ”Den yttersta stranden”, söker Ged och prins Arren den ondskans okända källa som förgiftar världen och berövar livet dess mening.

Den här sortens sagor hämtar förstås näring ur myt och religion; deras ram är fantasi och fantasteri på gränsen till det oförklarliga. Men mitt i alltihop finns också ett drag av rationalism: trolldom, magi i de här böckernas mening, handlar om kunskap och om tingens och människornas sanna natur. De makter magikerna, människor med säregna krafter som de sedan utvecklar, frambesvärjer, kan stå i både det godas och det ondas tjänst. Och om kampen mellan gott och ont handlar många av de klassiska sagorna, så även de här.