Lec, Stanisŀaw Jerzy: Ofriserade tankar

Analfabeter måste diktera.

Såga inte av den gren på vilken du sitter, utom om man vill hänga dig i den.

Berätta inte era drömmar. Freudianerna kan komma till makten!

Om alls inga vindar blåser, har till och med kyrkans vindflöjel karaktär.

Synd att man åker till paradiset i likvagn.

Återuppstå kan endast lik. De levande har det svårare.

Man kan lätt förvandla marionetter till hängda. Repen finns redan.

Varje klass har sin kälkborgerlighet.

Jag är inte överens med matematiken. Jag anser att nollornas summa är ett farligt tal.

För att komma till källan måste man simma mot strömmen.

Varför skulle jag inte vara optimist? Mina motståndare har – hittills – visat sig vara precis de svin som jag har förmodat dem vara.

Endast den som har sunt förnuft blir galen.

Trälarnas dröm: en marknad på vilken man själv får köpa sig sin herre.

Hans samvete var rent. Han begagnade det aldrig.

Deras kapital befästes. Nollorna frodas omkring dem.

Upp med hakan när vattnet når upp till munnen.

Stanisŀaw Jerzy Lec
Ur ”Ofriserade tankar” (FiBs lyrikklubb, 1966)
I urval och översättning av Alexander Weiss

***

Polacken Stanisŀaw Jerzy Lec (1908-1966 – efternamnet uttalas Lets) debuterade som poet redan 1933. Under den tyska ockupationen av Polen var han partisan i folkarmén och blev major. Han blev tillfångatagen och satt i koncentrationsläger men lyckades fly. Efter kriget var han bland annat polsk kulturattaché i Wien. Han vistades också ett par år i Israel – han kom från en judisk familj – men återvände till Polen 1952. Där fick han – som före och vid krigsutbrottet hade stått i den sovjetiska propagandaorganisationens tjänst och var medlem av det polska kommunistpartiet – publiceringsförbud, också i tidskrifter, i bort emot fyra år.

Revoltrörelsen mot den stalinistiska staten – strejken i Poznan 1956 – tycks ha bidragit till att leda in den gamle satirikern Lec på att skriva aforismer, och när Wŀadysŀaw Gomuŀka försiktigt lotsade in Polen på en mer liberal väg, kunde Lec åter börja publicera sig – 1957 kom hans första samling aforismer.

Den polska islossningen, representerad av film, jazz, skönlitteratur (utöver Lec också till exempel Sŀawomir Mrozek) och till och med politik (Leszek Koŀakowski, som jag tidigare har skrivit om), väckte stort intresse bland oss unga vänsterintellektuella i Väst, också Sverige, alltså människor som var övertygade om att det ultimata sättet att förmänskliga kommunismen inte var kärnvapenkriget. Aforismer som de ovan återgivna gick alltså ändå att skriva och till och med publicera i ett kommunistland under förvandling!

När Lec dog 1966, förärades han till och med, ironiskt nog med tanke på vad jag har återgett ovan, statsbegravning med militära hedersbetygelser.