Tarek och Perger, Stéphane: Sir Arthur Benton: Operation Marmara

”Sir Arthur Benton – Operation Marmara” (översättning Stefan Carlsson, Albumförlaget, 2009) utgör första delen av en fransk serietrilogi, ”Sir Arthur Benton I: Opération Marmara”. Tecknaren heter Stéphane Perger, och manusförfattaren kallar sig bara för Tarek, vilket så vitt jag förstår är ett arabiskt namn. Är det någon som vet hans fullständiga namn?

En av huvudfigurerna heter Sir Arthur Benton, även känd som överste Kensington, som trots sitt brittiska medborgarskap inte bara har rötter i den preussiska adeln utan också är antisemit och arbetar för de tyska nazisterna. Hans huvudmotståndare Émile Marchand (Armand de la Taille, greve av Foix) är fransk agent; han är en konservativ aristokrat som inte bara bekämpar nazisterna utan också slåss för att det franska kolonialväldet ska bestå. Och trots sitt eget ideologiska hemvist är han beredd att aktivt samarbeta även med tyska kommunister så långt att man kan uppfatta seriestoryns skildring av den politiska och ideologiska kampen i 1930-talets Europa som kommunistvänlig.

Historien börjar i Nürnberg 1945, där Benton förhörs under mycket hårdhänt behandling. Marchand tar över, mer i samtalsform, och så rullas en historia upp som tar sin början i Istanbul 1929. Via Bulgarien tar sig Marchand tillsammans med den av honom arméutbildade Brigitte Latour och den tyske kommunisten Karl Arendt (Helmut von Millow), som själv arbetar inom Abwehr, till Berlin för att oskadliggöra Benton.

Hela historien ska här inte avslöjas, inte bara för att den har en del sidor som är så dunkla att de ibland är svåra att tyda. Med det vill jag säga att storyn kunde ha varit mer spännande, om den hade varit mer pregnant berättad – som jag ser det kunde det också ha varit mer action i några av de enskilda skeendena.

Men så är historien alltså inte berättad. Inte minst genom att den i stället ofta bygger på bildsekvenser utan ord, är det i hög grad tecknarens, Stéphane Pergers, förtjänst att helhetsintrycket av albumet ändå blir så positivt. Jag har inte på mycket länge läst en så vältecknad serie, där också personerna tecknas på ett individualiserat sätt, något som inte alltid karaktäriserar bildberättande i serieform.

Sammantaget har det blivit så bra att jag gärna kommer att läsa de kommande två albumen.