Ungersk folkmusik: Táncház – Népzene

2006 gjorde Birgitta och jag en lång och intressant resa på Donau, från Wien och nedströms – den som är road av att läsa om den här resan kan på bloggens sökfunktion använda Rapport från Donau som sökfras.

En av många iakttagelser vi gjorde var ungrarnas närvaro i flera av de länder vi besökte. Så här skrev jag då:

”Någonstans öster om Ural startade ungrarna eller magyarerna sin folkvandring, först över de ryska stäpperna (där de blev ett skickligt ryttarfolk). På åttahundratalet erövrade detta ryttarfolk nuvarande Ungern. Från medeltiden och framåt var ungrarna under flera århundraden, med avbrott för det turkiska väldet 1526-1699, ett av Öst- och Centraleuropas härskarfolk: det ungerska väldet omfattade, förutom nuvarande Ungern, det som senare blev Tjeckoslovakien (ungrarna var speciellt många i nuvarande Slovakien; det bor fortfarande 600 000 ungrare där), en del av det nuvarande Ukraina (det bor i dag 160 000 ungrare där), den del av nuvarande Serbien, som heter Vojvodina, plus Kroatien (med sammanlagt 400 000 ungrare), och inte minst Tanssylvanien (med två miljoner etniska ungrare) i nuvarande Rumänien. Ungrarna i Ungern är åtta miljoner (av sammanlagt drygt tio miljoner invånare).” (Siffrorna från då har sen dess något reducerats.)

Naturligtvis är inte alla dessa ungersktalande människor ättlingar till de magyarer som en gång i tiden startade en folkvandring från sina gamla hemtrakter strax öster om Ural. Ungrarna har genom erövring och kolonisation brett ut sig över hela det stora område jag beskriver ovan, och som härskarfolk där har de fått också andra folk, som kom att lyda under dem, att tala ungerska. Jag kan också tänka mig att det faktum att ungerskan, liksom andra finsk-ugriska språk som finskan och estniskan, har klarat trycket från de omgivande indoeuropeiska språken just för att språket, grammatiskt så väl som när det gäller ordstammarna, är så avvikande.

Jag är mycket intresserad av musik, även folkmusik, och i en liten skivaffär nära Saluhallen i Budapest köpte jag bland annat CDn ”Táncház – Népzene / Hungarian Dance House – Folk Music 2006” (Hagyományok Háza / Hungarian Heritage House HHCD 0105, 2006).

Vi förknippar ofta ungersk musik med zigenarmusik, och mycket riktigt bor det många romer både i nuvarande Ungern och i de omgivande, från Ungern avskilda områdena. Men den här CDn visar upp en stor bredd i den folkliga ungerska musiken, också en instrumental bredd.

Det mest intressanta med den här skivan är emellertid att den i så hög grad täcker in musik, oftast folklig dansmusik, från större delen av det ungerska språk- och kulturområdet, alltså även de ungersktalande områden som i dag inte ingår i Ungern.

Det börjar i och för sig med csárdás-musik från nordvästra Ungern, och där finns likaså musik från både nordvästra och sydöstra Ungern samt från slättlandet.

Men ganska snart får vi höra slovakisk musik och mot slutet också musik från Bukovina (ett område som i dag är delat mellan Ukraina och Rumänien) respektive Moldavien.

Och framför allt får vi höra mycket musik från Transsylvanien, som i dag tillhör Rumänien, givetvis då främst musik som spelas och sjungs av den stora ungerska minoriteten där, dock också dansmusik som anges som rumänsk.

För övrigt gillar mitt eget musiköra inte minst några låtar med träflöjt och ett spår med både snabba och långsamma pardanser från just Transsylvanien.

Hur kommer det då att gå med de ganska stora ungerska befolkningarna i länderna utanför dagens Ungern?

Nationalistiska ungrare skulle förstås gärna se gränsrevisioner, men å andra sidan tror jag inte heller på att ungrarna i grannländerna, även om det har funnits vissa tendenser till emigration, kommer att flytta till Ungern i större skala, om gränserna består.

Frågor om språklig och kulturell autonomi för ungrarna har kunnat lösas på fredlig väg, och paradoxalt nog kan EU med sina öppna gränser i det här fallet bidra till att ungrarna i Slovakien och Rumänien, senare också förhoppningsvis i forna Jugoslavien, kan leva sina liv i nära kontakt med Ungern och dess språk och kultur.

Och om den ekonomiska utvecklingen i de ungersktalande områdena utanför Ungern blir god – betydligt bättre än vad som är fallet i dag – ökar nog till och med förutsättningarna för att den ungerska befolkningen i de här områdena också växer till antal. Det rör sig ju redan nu om så stora grupper, att de knappast riskerar att slukas upp av något annat majoritetsfolk. Och till att de ungerska minoriteterna i länderna utanför Ungern består och kanske också växer bidrar i så fall säkert också det särpräglade ungerska språket.