Agent X9 nummer 12 2015: Modesty Blaise, Agent Corrigan, Velvet och Largo Winch

Till poängerna med Agent X9 hör avgjort återpubliceringen av lite äldre äventyrsserier, ofta efter sin tids sed gjorda i svart-vitt.

Vi får till exempel ständigt möta ”Modesty Blaise” i äldre men icke desto mindre högst läsvärda äventyr. I det senaste numret, 12 2015, finns ”Farlig filminspelning” från 1994, vilket senare betyder, att det här avsnittet gjordes av Peter O’Donnell (manus) och Enric Badia Romero (bild).

Handlingen i det här avsnittet ter sig i begynnelsen mer än lovligt otrolig. Modesty och Willie är på något slags semesterresa i Centralasien, längs den gamla Sidenvägen, och Willie får i sin kikare syn på stenåldersmän som släpar på sitt byte, en sabeltandad tiger. Nå, detta får snart sin förklaring – det handlar om en filminspelning. Svårare att rationellt förklara är egentligen hur den italienske journalisten Guido också med fästmön Aniela på motorcykeln hittar det här paret, vars hjälp de vill ha i en farlig filmscen. Modesty och Willie låter sig tyvärr övertalas, vilket ändar i en lång och farofylld episod i den del av floden som går under jord. Sen flyttas fokus lite oväntat och omotiverat till en skadad ryss och till en strid om undangömt uran. Men spännande och fartfyllt berättat är det.

Ännu äldre, från 1974, är ”Draköns hemlighet”, ett avsnitt av Archie Goodwins (manus) och Al Williamsons (text) ”Agent Corrigan”, som jag också har skrivit om tidigare.

Slumpmässiga omständigheter för Phil Corrigan till Drakön i Söderhavet – ön har inte bara formen av en drake utan där verkar faktiskt också bo en sådan som håller öborna på armlängds avstånd från djungeln. Corrigan slår följe med en öbo som tänker leta efter sin försvunne far, och för att göra en lång historia kort: Kaptenen på skorven de har kommit med och den kvinnliga ägaren till den gummiplantage han fraktar åt visar sig vara exploatörer, bedragare och pirater.

Den utomordentligt vältecknade (bild: Steve Epting) ”Velvet” är nu uppe fjärde avsnittet, men följetongsformen år kanske inte idealisk för Ed Brubakers (manus) ganska vindlande historia. Nyss var vi i forna Jugoslavien. Nu är vi plötsligt i Monaco.

Det här numrets överraskning är ”Villovägar” (2014), ett långt avsnitt av Jean Van Hammes och Philippe Francqs ”Largo Winch”. Liksom ”Velvet” är det här en äventyrsserie i nutidsmiljö, tecknad i fyrfärg.

Personteckningen är kanske inte lika elegant som i ”Velvet”. Här förekommer både en palestinsk kvinnlig terrorist (som visar sig vara något annat) och en slem arabisk uppdragsgivare (som visar sig bruka alkohol), så den relativa samtidsanknytningen ska vi inte klaga på. Grabbarna som vill se lättklädda och delvis avklädda damer får sitt de också – men här förekommer en pilsk äldre dam också. Helt fel är det väl inte att också serieverkligheten får vissa likheter med den riktiga verkligheten.