Hellsing, Lennart: Visor och ramsor i Hellsingland

Lennart Hellsing, född 1919 och nyss fyllda 90, är still going strong. Han är en av de stora i svensk barnlitteratur och bidrog tillsammans med bland andra Astrid Lindgren till att göra KFs Rabén & Sjögren till Sveriges utan konkurrens ledande barnboksförlag.

Hans språkliga djärvhet och innovativa berättarförmåga bidrog tidigt till att Sverige blev något av ett föregångsland på barnlitteraturens område. Själv minns jag fortfarande tydligt vilket intryck hans ”Det var så roligt” (i Knut Brodins tonsättning, men det visste jag inte då) gjorde på mig och mina små kamrater i Nylands skola, när vi sjöng om den där märkliga trekantiga gubben med hatten kantad av korvaskinn:

Det var så roligt

Text: Lennart Hellsing
Musik: Knut Brodin

Det var så roligt jag måste skratta
det kom en trekantig gubbe in.
Han hade träskor och näverjacka
och hatten kantad av korvaskinn.

Han satte sig på en pall i köket
och drog ur fickan sitt munspel opp
och börja spela så allting dansa
med skrim och skrammel och tjo och hopp.

Det var så roligt jag måste skratta
det gick en spelande gubbe ut
och allting dansade bort med honom
så hela köket blev tomt till slut.

Det var så längesen som det hände
men jag blev sittande där jag var.
Först blev jag morfar, så blev jag farfar
så blev jag farfarsfars farfars far.

Lennart Hellsing har lästs och sjungits i vårt hem, i omgångar för alla tre barnen. I vårt hem fanns förstås också de viktigaste verserna/sångerna på skiva, den där Lennart Hellsings hustru Yvonne Lombard medverkar. Senare har jag och Birgitta tillsammans med Annas döttrar varit på Konserthuset i Stockholm och sett en fantastisk sång- och musikföreställning med moderniserade versioner av Hellsings visor. De som framträdde var göteborgsgruppen Amanda – jag har förstås också det här på CD.

Hellsing själv har jag recenserat böcker av men personligen träffat en enda gång. Då var han av min hustru, den dåvarande talmannen Birgitta Dahl, inbjuden till en vårmiddag i riksdagen; middagen gick i barnkulturens tecken. Värdinnan hade Lennart Hellsing till bordskavaljer, och han kvitterade vänligheten med att hålla ett tacktal, fullt av spiritualitet och vitterhet.

Lagom till 90-årsdagen har Lennart Hellsings gamla förlag, Rabén & Sjögren, passat på att ge ut en bok, som är ett måste för alla er som har barn eller barnbarn – det räcker för övrigt med att själv vara barnslig. Den heter ”Visor och ramsor i Hellsingland” och är redigerad av dottern Susanna Hellsing plus Birgitta Westin.

Jag gissar att de flesta av er som är intresserade av barnkultur och av Lennart Hellsing kan ganska många av de 20 texterna utantill, kanske till och med klarar att sjunga melodin till de flesta. Melodierna är så integrerade med sångtexterna att många nog tror att det är Hellsing själv som har skrivit musiken, men så är det inte. Melodierna är skrivna av Knut Brodin, Hans-Åke Gäfvert och Tryggve Eeg-Olofsson, och skulle ni nu till äventyrs inte kunna några av dem, finns här noter och ackord till de notkunniga. Övriga kan lämpligen lära sig med hjälp av den CD som följer med boken.

CDn, producerad av Gisela Björklund och likaledes KF-ägda skivbolaget Gammafon, är ett fullvärdigt komplement till boken. Det spritter i benen, och man får lust att sjunga med, när man hör den. Och den är modern på just det sätt som man nästan förväntar sig av en skiva med Hellsings ofta mycket djärva texter.

Artisterna är många och passande, och musikstilarna är lekfullt valda. Ungarna kommer att älska de här kombinationerna av text, sång och musik, ni också förresten.

”Här dansar Herr Gurka” med pianospel och snygga basgångar plus sång av Ulf Stureson smakar jazz. ”Krakel Spektakel” med sång av Theodor Jensen samt Saga och Signe Brodersen görs som country. ”Tre små rädisor” med Nina Ramsby, Iris Lundquist och Oskar Lindgren har drag av dragspelsvals. Rolf Lassgård har i den nämnda ”Det var så roligt” ett komp som för tankarna till folkmusik. ”Klipp, klipp” gör Saga och Signe Brodersen som ett slags rap. Stefan Sundströms ”Opsis Kalopsis” lutar åt Armstrong-jazz. Samme Sundström lyckas tillsammans med Freddie Wadling omge ”Trollkarlen” med all tillbörlig mystik. Så där kunde jag fortsätta att räkna upp – jag har till exempel inte nämnt Lena Nymans, Claes Månssons och Staffan Westerbergs medverkan, trots att jag borde ha gjort det.

Till det lysande resultatet bidrar förstås också Lennart Hellsings sångtexter, som ibland faktiskt innehåller saker som man undrar hur de har kunnat passera de vuxnas censur. Ett exempel är den sångtitel som här skrivs ”Nicko Ticko Tin”, men som väl alla vi vuxna genast associerar till det nikotin, som Lennart Hellsing själv fortfarande vid 90 års ålder inhalerar i riklig mängd. Här sjungs den till calypsokomp av Stefan Sundström samt Askebyskolans barnkör. (Fast lugn: på skivan finns också ”Sipa, lipa lakrispipa” med sång av Janne Åström och Lars Almqvist.)

Lennart Hellsing finns med på tre sätt till, utöver alltså sina texter. Dels sjunger han, assisterad av Askebyskolans barnkör, i ”Trollringen”. Dels har han komponerat ”Gubben Höst”. Och i helsidesillustrationen till den av Charlotte Ramel ser man Lennart Hellsing själv virvla omkring bland höstlöven som en annan Gubben Höst.

Också de stora och vackra illustrationerna – boken har bilderboksformat – bidrar till att göra ”Visor och ramsor i Hellsingland” till en riktig önskebok för både unga och gamla. Här finns förstås ett antal av de klassiska illustrationerna, signerade Stig Lindberg och Poul Ströyer, de som har präglat vår bild av Krakel Spektakel och hans vänner. Men här finns också underbara bilder av Eva Eriksson, Fibben Hald, Pija Lindenbaum, Sven Nordqvist, Tord Nygren och alltså Charlotte Ramel.

Den här boken med medföljande skiva är ett måste, inte bara för de yngsta.

Själv fick jag den av min hustru på 72-årsdagen.