Beskow, Elsa (bild) & Tegnér, Alice (text): Blåsippor, videungar och sockerbagare – barnens bästa visor

Jag växte under min småskoletid in i det svenska samhället, och en av vägarna dit var Elsa Beskows underbara färgillustrationer i den läsebok vi använde, ”Vill du läsa?”. En del av det hon illustrerade var barnvisor av Alice Tegnér, sånger som jag också lärde mig sjunga och älska. Allt det här finns fortfarande kvar efter alla dessa årtionden, men jag har förstås också upprätthållit den här kunskapen genom att köpa ”Vill du läsa?” och barnböcker av Beskow åt våra barn och genom att köpa Alice Babs Sjöbloms och hennes dotters insjungningar av de här sångerna först på LP, senare på CD.

Den senaste utgåvan av Alice Tegnérs av Elsa Beskow illustrerade sångskatt heter ”Blåsippor, videungar och sockerbagare – barnens bästa visor” (Bonnier Carlsen 2014, i urval av Sara Hedenberg och Annika Lundberg). Den innehåller, utöver illustrerade sångtexter, också noter plus en avslutande text om visorna samt Alice Tegnér och Elsa Beskow.

Elsa Beskow är genomgående illustratör till allt sångmaterial, och många av hennes bilder är faktiskt lika lyskraftiga och minnesvärda som sångtexterna de illustrerar: den lille pojken i kolt som i hagen möter det vita lammet, lilla vide ung i ”Videvisan”, Maja i ”Majas visa” med gullvivor i famnen, mors lilla Olle när han möter björnen i skogen, stjärngossarna i ”Goder afton”. Och jag slås åter av hur detaljrikt och nyanserat Beskow tecknar – ett exempel är hennes illustration till ”Jordgubbar och smultron”. De många vinjetteckningarna ger fler exempel.

Men texterna och melodierna är inte alltid signerade Alice Tegnér, även om hon har gjort många av klassikerna: ”Årstiderna”, ”Majas visa”, ”Mors lilla Olle” (texten dock efter utländsk förlaga). Men många av sångerna har traditionell förlaga eller har text av andra, till exempel Zacharias Topelius och Anna Maria Roos.

Med boken följer en CD med alla sångerna (Alfie ALFCD 038, 2014), vilket är bra med tanke på alla icke notkunniga. Fast jämfört med Alice Babs’ klassiska insjungningar kan den här skivan inte mäta sig, och i några fall är den lite för hurtigt modernt kompad och arrangerad.