Fagerström-Olsson, Agneta: Prime Time
Jag hör inte till dem som har lockats att läsa varje ny deckare av Liza Marklund om hennes deckarhjälte, journalisten Annika Bengtzon. Men eftersom filmerna om henne, med Malin Crépin i huvudrollen, nu går i TV på söndagskvällarna, har jag lockats att se även ”Prime Time” från 2012 – som bok kom den redan 2002, men jag har alltså inte läst den.
Regissör för den här filmatiseringen är Agneta Fagerström-Olsson, som har skördat sina lagrar i andra typer av filmer, till exempel ”Seppan”, men som under senare år också har gett sig in i deckargenren, främst genom Wallander-filmatiseringar.
I den här filmen tycker jag att hon har lyckats bäst med något som ändå är sidoordnat huvudhandlingen, deckarhandlingen, nämligen det stundtals krackelerande äktenskapet mellan Annika och hennes man.
Deckarhandlingen är i det här fallet klassisk, nämligen ett mord begånget i en sluten krets, ett TV-team på ett slott, ett gäng som med spritens hjälp förvandlas till något man kunde kalla ”Fånarna på slottet”. Den som dör – blir skjuten – är programledaren Michelle Carlsson (Josephine Bornebusch), och bland de närvarande – och misstänkta – finns bland annat Annikas kompis Anna Snapphane (Moa Gammel).
Inte minst på grund av det senare beslutar sig Annica för att gräva mer i saken, och filmiskt löser Fagerström-Olsson det här på ett ganska traditionellt sätt: samtal glider över i gestaltade tillbakablickar.
Och så småningom visar det sig att den skyldiga – inte Annikas kompis – drevs av driften att slå vakt om position och maktrevir.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^