Allen, Woody: Du kommer att möta en lång mörk främling

Trots att Woody Allen här har använt sig av både William Shakespeare och Ingmar Bergman som inspiratörer, hör hans ”Du kommer att möta en lång mörk främling” (”You’ll Meet a Tall Dark Stranger”, 2010) inte till hans bästa filmer. Därmed inte sagt att den är dålig – det är Allens filmer nästan aldrig.

Det här är en film om lust, främst om det slags lust som förknippas med längtan att pröva gläntor där gräset känns grönare, och här är Woody Allens utgångspunkt att par i högst olika åldrar beter sig lika dåraktigt.

Alfie (Anthony Hopkins) är nyskild från Helena, därför att han trots sin höga ålder (med ty åtföljande behov av Viagra) vill testa sin manlighet på något yngre och fräschare, men den han hittar är en prostituerad, Charmaine (Lucy Punch, som för övrigt gör en fin rollprestation), som klår honom på pengar ända till dess att han av ekonomiska skäl måste säga stopp och allt går åt helvete.

Alfies övergivna fru, Helena (Gemma Jones, som också gör en utmärkt rolltolkning), tar hjälp av en spåtant, Christal (Pauline Collins), för att få vägledning i sin livskris. Det är hon som ska få möta en lång mörk främling, ett utseende som vekligen inte utmärker Jonathan (Roger Ashton-Griffiths), innehavaren av den ockulta bokhandel hon också besöker. Trots tappra försök, bland annat genom konsultation av Jonathans döda fru som befinner sig i andevärlden, går förstås också det här närmandet åt helvete.

Helenas och Alfies dotter Sally (Naomi Watts), som med milt överseende har stöttar sin mamma, får – när hon skulle behöva pengar för att gå in som delägare i ett konstgalleri – nobben till det lån hon vill ha, detta eftersom mammans andliga rådgivare avråder henne från detta. Och inte vill det sig heller, när hon testar den tillgivenhet hon själv hyser för Greg (Antonio Banderas) ägaren till det konstgalleri där hon nu arbetar.

Hennes dittillsvarande äktenskap med Roy (Josh Brolin) ser vi krackelera. Det är i hög grad också Roys fel: Han förälskar sig i stället i flickan i fönstret mitt emot, Dia (Freida Pinto), som studerar musikvetenskap, och får också hennes förhållande att spricka precis före det planerade bröllopet. Men just när han och Dia håller på att få till det, drabbas Roy av en katastrof som krossar alla hans förhoppningar: Han är, efter en lyckad debut, författare med skrivkramp och får nobben från förlaget till det manus han har lämnat in. En kompis, som har skrivit ett romanmanus, som är vida bättre än hans eget, råkar ut för en svår bilolycka och verkar ha omkommit, så Roy stjäl helt enkelt kompisens romanmanus som han dittills har varit ensam om att känna till och lämnar in det som sitt eget till förlaget. Hans berömmelse stiger – ända till dess att det blir klart att vännen/författaren visserligen är svårt skadad men fortfarande lever och kanske kommer att repa sig.

Och där står alla, på slutet, med sin tvättade hals och sin obotliga ensamhet.

Miljön är i den här filmen hämtad från London.

Woody Allen, som ju själv har erfarenhet av kärlek som havererar, har ingen egen spelroll i ”Du kommer att möta en lång mörk främling”.