Barton, Charles: Kusligt värre
Filmfarsparet Bud Abbott och Lou Costello såg vi gärna på barndomens matinébiografer. Det var också det främsta skälet för mig att, nu som eftermiddags-TV, se ”Kusligt värre”, i original ”Abbott and Costello Meet the Killer, Boris Karloff” (1949). Den här gången har jag också noterat namnet på regissören, Charles Barton.
Lou Costello spelar Freddie Phillips, piccolo på det hotell där större delen av den här historien utspelar sig, och Bud Abbott hotelldetektiven Casey Edwards. Hela gänget av mer eller mindre skumma personer i personalen och bland gästerna går inte att lista med mindre än att redogöra för mängder av detaljer i handlingen, men det räcker att sammanfatta med att Freddie (Costello) ideligen hittar nya lik som han – såsom varande misstänkt av polisen – försöker gömma. Bland de många agerande sticker förstås hypnotisören Swami Talpur, spelad av Boris Karloff, ut.
Mördaren, maskerad för att varken Freddie eller vi tittare ska kunna känna igen honom, lockar Freddie till traktens och hotellets turistattraktion, ett grottsystem med droppstenar och oändliga gångar. Där lyckas han stänga in Freddie och försöker sen lura av honom den blodiga näsduk han är i besittning av och som kan leda polisen till mördaren. Katt- och råttaleken där görs till fars med spänningsmoment, och det blir i sista ögonblicket Freddie räddas från att dränkas – han har dess förinnan sagt åt mördaren att näsduken finns i hans rum på hotellet.
Alla misstänkta samlas sedan à la klassisk deckarupplösning på hotellet, och till slut avslöjas mördaren, hotelldirektören (Alan Mowbray), eftersom han har lera från grottan på skorna. Han håller då alla i rummet i schack med en pistol för att kunna backa ut – men knockas av en av de många fällor Freddie/Costello har gillrat.
Alltså har vi tittare lurats av det komma som i filmens originaltitel finns före Boris Karloff.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^