Satrapi, Marjane: Persepolis + Broderier

Mariane Satrapi heter en ung iransk serietecknare; hon är född 1969 i Teheran. Men när klimatet i mullornas Iran hårdnade, skickades hon av familjen till Österrike för utbildning.

Av just det blev det inte så mycket. I sin suveräna självbiografiska serieroman “Persepolis” (del 1 2004, del 2 2004, del 3 2005, del 4 2006, 2006 samtliga delar i samlinglingsvolym, översättning Gabriella Theiler, Galago/Ordfront) beskriver hon både realistiskt och komiskt sitt unga liv: hur det var att växa upp i Iran, mullaväldets både grymma och komiska konsekvenser, flumtillvaron i Wien, återkomsten, det misslyckade äktenskapet och avskedet, på nytt.

Skildringen av livet i Teheran är, mitt i allt det hemska, fylld av komiska detaljer, till exempel av hur man lurar övervakarna. Den är till och med självkritisk – jag tänker på episoden, då den unga Marjane själv kommer undan med bara förskräckelsen men genom att skylla på andra, fullkomligt oskyldiga.

Marjane Satrapis tecknarstil är mycket speciell: svart-vit, kontrastrik, stiliserad men samtidigt full av betydelsebärande detaljer.

Ytterligare ett separat album har utkommit, “Broderier” (Galago/Ordfront 2006, översättning Gabriella Theiler). Den har formen av en tebjudning (med samovar förstås), där nio kvinnor berättar egna hemligheter och om sina knep för att leva ett eget liv i ett så regelomgärdat och övervakat samhälle som det iranska. Hur kommer man runt påbudet att vara oskuld? Hur klarar man sig undan arrangerade äktenskap? Och mycket annat sådant.

Marjanes mormor berättar om Nahid, som vid arton års ålder tvingas gifta sig med en man hon inte känner; Nahid är dessutom inte oskuld. Nahid följde mormors råd:

“Här, ta det här rakbladet. På bröllopsnatten kniper du ihop benen ordentligt, skriker riktigt högt och när tiden är inne skär du dig lite, men bara ytterst lite! Då kommer det några droppar blod. Han kommer att känna sig stolt över sin manlighet och du behåller din dygd.”

Mormor berättar vidare för damerna på tebjudningen:

“Sen kom den berömda bröllopsnatten, när hon till slut befann sig på tu man hand med sin make, han som ni alla känner…

Hon knep alltså ihop benen ordentligt…

…karln hade inte ens klätt av sig innan hon började skrika…

…och när han kröp ner till henne i sängen…

…skar hon honom istället för sig själv!

Så ni fattar! Arme man! Inte nog med att han var blåst på konfekten, han blev skuren i ena pungkulan också!”

Slutar mormor under de övriga damernas högljudda skratt.

***

Marjane Satrapi bor numera i Paris tillsammans med sin svenske man.

Av Satrapi väntar jag mig mycket mera. Hennes egenart som serietecknare är betydande.