Nilsen, Rudolf

Rudolf Nilsen har nyligen varit på tapeten i en kommentar (från Daglönare) här på bloggen.

Jag har försökt kolla, vad jag själv har skrivit om Rudolf Nilsen genom åren.

I Aktuellt i politikien (s) 8 1976 (20 maj) finns min första recension av Rudolf Nilsen-material:

TORGNY BJÖRK SJUNGER RUDOLF NILSEN

Rudolf Nilsen (1901-1929) är en norsk arbetardiktare, vars minne ännu lever. Så även hans dikter.

Som flera andra diktare har han fått dikter tonsatta. Här i Sverige av Torgny Björk, som tidigare bland annat har tonsatt Gustaf Fröding och sjungit in visor av Evert Taube och Birger Sjöberg.

Några av visorna på Torgny Björks LP “Löfte” (YTF 50151) har blivit bra, till exempel “Arbetslös jul”. Ibland finns en påtaglig korrespondens mellan text och musik; märk psalmtonen i “Mästaren”.

Men det mesta är inte särskilt träffsäkert. När jag till exempel hör “Bekännelse” får jag associationer till en refrängsångare på dansbanan i en folkpark – tänk er själva den här texten till musiken av ett svenskt parkband:

Jag känner en mening med livet.
Det är i de namnlösas här
att kämpa för arbetarklassen
med tanke på sång och gevär.

Och när kommunisten Rudolf Nilsen riktar sin “En enda sång” till kvinnan, så har jag svårt att inte göra invändningar mot hans kvinno- respektive människosyn:

En älskare är du, ja hannen,
en hon vill ha ungar med.
Och stryk hennes hår från pannan
och smek henne ömt för det.

Fast Rudolf Nilsen är förstås inte ensam om att skriva sånt här jams i den tidiga arbetarlitteraturen. Så värst mycket har våra invanda könsroller inte förändrats sen tjugotalet heller.

I Aktuellt i politiken (s) 5 1977 (10 mars) finns en recension,

RUDOLF NILSEN I ORIGINAL

I Aktuellt nummer 8 / 1976 skrev vi om Torgny Björks LP med egna tonsättningar av Rudolf Nilsen, “Löfte”. Huvudinvändningen var att tonsättningarna och arrangemangen i alltför stor utsträckning saknar känsla för text, tidsfärg och annat sådant.

En av de få bra tonsättningarna av Björk finns också med på den norska LPn “På stengrunn” (Polydor 2382 035, distribution i samarbete med AOF). Där finns sexton sånger av Rudolf Nilsen med Jon Arne Corell, Kari Svendsen, Lillebjørn Nilsen, Lars Klevestrand, Steinar Ofstad och Carl Marten Iversen. De här tonsättningarna, av varierande personer, är genomgående mer träffsäkra än Björks.

Rudolf Nilsen, född 1901, blev bara 29 år gammal men är ett stort namn i norsk arbetardiktning. Politiskt var han kommunist, men i många av hans texter finns vardaglig arbetarskildring, giltig för hela arbetarrörelsen.

***

Av ovanstående framgår, eftersom AOF (den norska motsvarigheten till ABF) är inblandad, att Rudolf Nilsen sågs som en stor arbetardiktare i hela den norska arbetarrörelsen, inte bara av de norska kommunisterna.

***

I en översikt över norska vänsterskivor på Spegeln i Aktuellt i politiken (s) 11 1978 (15 juni) noterar jag, att Rudolf Nilsens “Ridderslag” finns på LPn “Ridderslag”, en skiva med “revolutionære arbeidersongar” (MAI 7611/12, distribution Engelbrekt); jag har en hel del uppskattande att säga om den här skivan.

I Aktuellt i politiken (s) 14 1978 (24 augusti) skriver jag på recensionsavdelningen Spegeln under rubriken

NY RUDOLF NILSEN

“Dan Berglund sjunger Rudolf Nilsen” (Proletärkultur PROLP 177, distribution Plattlangarna) är bättre än till exempel Torgny Björks Rudolf Nilsen-LP. Framför allt är tonsättningarna stilsäkrare. Både de, arret och kompet anpassas till textmaterialet. Lyssna till exempel till den festliga “Åter till livet”!

Rudolf Nilsens kommunistiska övertygelse är inte särskilt påtaglig i de här texterna. Upplevelserna han förmedlar från sin proletära ursprungs- och livsmiljö är allmängiltiga och delas av den äldre generationen inom socialdemokratin.

Men i den avslutande sången, “Revolutionens röst”, finns den elitistiska leninismen:

“Ja, ge mig de bästa ibland er, och jag ska ge er allt.
Ingen kan veta förrn segern är min, hur mycket det verkligen gällde.
Kanhända det gäller att rädda vår jord. De bästa är kallade.”