Bendjelloul, Malik: Searching For Sugar Man

Sixto Rodriguez, ofta bara kallad Rodriguez, har haft en märklig sångkarriär. Han gav i USA ut ett par skivor i början av sjuttiotalet, ”Cold Fact” 1970 och ”Coming From Reality”, 1971, men slog aldrig där – försvann helt ur artistvärlden och antogs till och med vara död. Dock letade sig hans skivor, utan att han själv hade en aning om det, till Sydafrika och slog där någonting alldeles kolossalt. Ett par sydafrikaner började då jakten på Rodriguez, en jakt som först länge var helt resultatlös: han var helt okänd i USA, skivbolaget som hade gett ut hans plattor hade lagt av; möjligen var han död.

Men en efterlysning på nätet gav till slut resultat: En dotter till Rodriguez gav sig till känna och kunde till och med berätta att han faktiskt levde. Så till slut gav jakten resultat: Man fick kontakt med Rodriguez själv. Han levde men hade lämnat sina gamla ambitioner att slå i skivbranschen.

Om den här märkliga historien och om Rodriguez har Malik Bendjelloul, faktiskt född i Ängelholm och sedan verksam bland annat i svensk TV, gjort en film, ”Searching For Sugar Man” – ”Sugar Man” är titeln på en av Rodriguez’ låtar. Den har belönats rikligt, bland annat med en Oscar och en Guldbagge, och för att vara Bendjellouls debut (2012) i det längre formatet är den nästan häpnadsväckande formsäker och välgjord. Gradvis, i ett sydafrikanskt perspektiv – det var ju där Rodriguez upptäcktes och fick en stor publik – rullas historien om hans liv och karriär upp. Så småningom blir den här historien riktigt spännande.

Vi inser också att Rodriguez, när han aldrig fick något gensvar i form av sålda skivor och livejobb, till slut helt enkelt la av och återgick till det kroppsarbetarliv som var hans.

Ändå lämnas vi även efter den här filmen med en mängd obesvarade frågor. Rodriguez själv är inte särskilt pratsam, och det man lyckas få fram genom intervjuer med familjemedlemmar är långt ifrån heltäckande.

De intressantaste upplysningarna kommer från den dotter, som ursprungligen svarade på den sydafrikanska efterlysningen på nätet – kanske har det här att göra med att hon när det här ägde rum var universitetsstuderande.

Av intervjun med henne framgår också att Rodriguez, vars föräldrar ursprungligen kom till USA från Mexiko, verkar ha varit politiskt aktiv, haft ett radikalt underklassperspektiv på samhället; han tycks till och med ha fått ett kommunalt förtroendeuppdrag i hemstaden Detroit. Men det här följs aldrig upp – var det för känsligt med amerikanska politiska mått mätt?

Jut i det här perspektivet är det intressant att notera, att Rodriguez’ musik slog i Sydafrika inte bara på grund av sina musikaliska egenskaper utan också för att texterna innehåller radikala element, som tilltalade både vita radikaler och andra rasfördomsfria, också den undertryckta afrikanska befolkningen.

Helt naturligt innehåller den här filmen en rad av Rodriguez’ låtar – jag ska återkomma till dem när jag separat skriver om skivorna. Men musiken verkar vara tagen just från skivorna, inte från konsertupptagningar från framträdandena i Sydafika. Kanske har det här att göra med att det var en betydligt äldre Rodriguez som framträdde där, en man som under en lång period hade trott att hans sångkarriär för länge sen var slut. Också de frågor som ställs av några i filmen kan tyda på att jag här är inne på rätt spår: Den fråga som ställdes var ”Är det här verkligen den riktige Rodriguez?”.

Jag har sett uppgifter om att Rodriguez, som nu har haft ett skivuppehåll på mer än 40 år, funderar på att ge ut en ny platta med både äldre, övreblivet material och alldeles nya låtar. Då får vi höra hur det låter.