Prøysen, Alf

Den norske vissångaren och författaren, inte minst barnboksförfattaren Alf Prøysen (1914-1970) är en favorit också hos många svenskar. Många i de yngre generationerna är uppvuxna med hans “Teskedsgumman” (”Teskjekjerringa”), både som julkalender i TV med Birgitta Andersson som gumman och i bokform (på Rabén & Sjögren).

I vår familj har en annan bok av Alf Prøysen spelat en lika central roll: “Byn som glömde att det var jul” (”Bygda som glømte at det var jul”) i svensk översättning av Ulf Peder Olrog och med teckningar av Nils Stödberg (Rabén & Sjögren). Den måste läsas före julklappsutdelningen på julafton! Kerstin och hennes familj har fört traditionen vidare.

Men ännu tidigare spelade en av Prøysens visor en roll i vår familj. När jag och Birgitta bildade par i mitten av sextiotalet, följde Birgittas dotter Anna med till den nya familjen, dessutom också en EP med Alf Prøysens “Lilla vackra Anna” (”Lille vackre Anna”, 1955).

Själv hade jag då ett ännu äldre förhållande till Alf Prøysen.

Jag tänker då inte bara på Nora Brockstedt och “Tango för två” eller på Prøysens samarbete med Owe Thörnquist, “Anders och Brita”.

1954, när jag var FiB-ombud i Juniskär – jag sålde både tidningen och FiBs folkböcker – utkom Alf Prøysens “Trastsommar” i FiBs folkbokserie. Den var översatt från hedemarksdialekt av Karl-Hampus Dahlstedt. Visorna i den, återgivna med noter, var bearbetade av Prøysens svenska översättare och parhäst Ulf Peder Olrog – de brukade översätta och sjunga varandras visor.

“Trost i taklampa” (1950), som den hette i original, var Prøysens enda roman. Den blev en väldig succé: teater 1952, film 1955, musikal 1963. Succé med rätta – “Trastsommar” är en underbar liten roman. Jag kommer alltid att minnas flickan som återvänder hem till landet i det hon kallar för “blåklocksveckan”.

Prøysen förekom över huvud taget många gånger i gamla Folket i Bild. Föga förvånande, eftersom han också medverkade flitigt i FiBs norska motsvarighet, Magasin for alle (tidigare Arbeidermagasinet). Dess redaktör var Nils Johan Rud, själv författare (givetvis publicerad både i Folket i Bild och i förlagets folkbokserie) och dessutom god vän med Folket i Bilds legendariske chefredaktör Ivar Öhman (som i slutet av sitt liv blev kulturattaché i Oslo).

Redan av detta kan man dra den korrekta slutsatsen, att Alf Prøysen var en del av norsk arbetarrörelse. Han skrev för barn i norska Kooperatøren. 1951-1970, i nitton år, skrev han 838 “Lørdagsstubber”, korta prosatexter, för Arbeiderbladet i Oslo. Hans böcker utkom på arbetarrörelseägda Tiden norsk forlag (senare sålt till Gyldendal).

Liksom Socialdemokratiet i Danmark (minns vad jag skrev om “Svantes lykkelige dag”) har norska Arbeiderpartiet odlat en sångtradition, som inte bara omfattar traditionella kampsånger utan också visor. Och vem skulle de norska partivännerna sjunga, om inte Alf Prøysen? Många gånger har jag på Arbeiderpartiets landsmöten (kongresser) sjungit den här sången, en av Prøysens finaste:

DU SKA FÅ EN DAG I MÅRÅ

Norsk text: Alf Prøysen
Musik: Otto Nielsen

Det var en liten gutt som gikk og gret og var så lei.
Hæin skulle tegne Babylon, men lærer’n hæin sa nei.
Hæin ød’la hele arket, hæin var tufsete og dom,
men så hørte hæin et sus som over furukrona kom…

Refräng:
Du ska få en dag i måra som rein og ubrukt står
med blanke ark og farjestifter tel,
og da kæin du rette oppatt æille feil i frå i går
og da får du det så godt i mårå kvell.
Og om du itte greie det og æilt er like trist
så ska du høre suset over furua som sist.
Du skal få en dag i mårå som rein og ubrukt står
med blanke ark og farjestifter tel.

Og så vart gutten vaksin, og hæin gikk og var så lei.
Hæin hadde fridd åt jinta si, men jinta hu sa nei.
Og hæin gret i ville skauen “detti blir min siste dag”.
Men da kom det over furua det såmme linne drag:

Refräng:
Du ska få en dag i mårå…

Og nå er gutten gift og går og slit som folk gjør flest,
med småbruk oppi Åsmarken der kjerringa er hest.
Og hæin syn´s det blir for lite gjort og streve titt og trutt
og trøste seg med furusus når dagen blir for stutt…

Refräng:
Du ska få en dag i mårå…

Den här sången finns förresten också i en svensk version från 1976, “Du ska få en dag i morgon”, signerad Carl Anton Axelsson.

Alf Prøysens visskatt finns på skivor från först Columbia, sen Philips; de inspelningar han gjorde för NRK har posthumt givits ut på CD av Kirkelig kulturverkstad. Under mina år som nordisk och baltisk sekreterare för de svenska socialdemokraterna kammade jag vid praktiskt taget varje besök i Oslo igenom skivaffärerna, ofta även affärerna för begagnade skivor, i min jakt på nya och åter nya Prøysen-skivor.

På Arbeiderpartiets kongresser brukade Tiden norsk forlag, på den tiden det ännu var partiförlag, ha bokbord. Där hade jag en gång lyckan att hitta Alf Prøysens visor i fyra band.