Andersson, Rune: Vad gör du då, så lång dagen är?
Inlevelse i andra människors livsvillkor och solidaritet med samhällets utsatta var självklara fundament för den jämlikhetspräglade socialdemokrati som styrde i det sena sextiotalets och det tidiga sjuttiotalets Sverige. Bland annat var det närmast en självklarhet, att arbetarrörelsen och handikapprörelsen bildade enad front.
När HCK, Handikappförbundens Centralkommitté, gav ut en skiva om dem organisationen kämpade för, puffade vi självklart för den i Aktuellt i politiken (s) (nummer 9 1975, 13 mars):
Vägen vit som Valium
Rune Andersson har sjungit in en LP, som man måste beteckna som märklig. ”Vad gör du då, så lång dagen är?” (YTF / Europa Film EFG-501 6098, 1974) heter den. Den handlar om handikappade.
Den berättar om ångest och Valium. Den berättar om hur det är att vara ung och handikappad när det är sommar och fågelmusik och solen skiner på väggen.
Men alla sånger utgår från handikappades egna berättelser. Därför talar de till oss på ett mycket mer omedelbart sätt än den grundligaste utredningstext någonsin kan.
Bakom denna okonventionella skiva står Handikappförbundens Centralkommitté.
I skivaffären kostar den omkring 35 kronor. Man kan också beställa den för 25 kronor per styck plus porto från HCK, David Bagares gata 3, 1 trappa, 111 38 Stockholm.
* * *
Ja, skivan finns förstås inte tillgänglig nu längre, varken där eller ännu mindre i skivaffärerna.
Ändå är den, med sina texter av Rune Andersson och musik av Andersson och Berndt Egerbladh, fortfarande en angelägen och hörvärd skiva.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^