Grede, Kjell: Klara Lust

Jag tycker mycket om Kjell Gredes filmatisering av Maria Gripes ”Hugo och Josefin” (1967).

Gripe var ju swedenborgian vilket inte jag är, men hon lyckades ändå tala till min, rationalistens, fantasi med sina berättelser. Detta sagt apropå att Kjell Grede i sina sjuttiotalsfilmer för vuxen publik arbetade så associativt att det nog snarare behövs en derömtydare eller psykoanalytiker för att tolka innehållet i dem. Detta gäller särskilt ”Klara Lust” från 1972.

Den här filmen, i och för sig med starka enskilda scener och med briljant foto av Lasse Björne, är vacker men intellektuellt svåranalyserbar. Den startar i sann sjuttiotalsanda med en arbetsplatsolycka, men sedan blir den associativ och irrationell på det sätt som drömmar kan vara. Och som rätt många drömmar innehåller den erotiska element, nakna damer av vilka en äter och bjuder filmens huvudperson Helge Andersson (Lars ”Brasse” Brännström) på köttsoppa,

Jag tänker inte relatera hela filmhandlingen – den finns för övrigt scen för scen återberättad i Filminstitutets filmdatabas – men en central punkt i den alltså mycket lösa handlingen är att Helge möter den vackra och attraktiva Klara Lust (Gunilla Olsson), egentligen Klara Larsson.

I sin jakt efter henne, på cykel, får han släpa även på sin mor (Agneta Prytz) och deras inneboende Britt-Marie, kallad Murva (Ulla-Britt Norrman) och hennes son Erik (Harald Marseburg), som han har en bättre relation till än till Eriks mamma.

Så småningom hittar han i en stor praktvilla Klaras far Wilhelm Larsson (Carl-Gustaf Lindstedt). Men han kommer också i kontakt med ett helt gäng mentalt inte helt normala människor, bosatta i ett trärucklel – bland dem finns Klaras något mer tillräknelige älskare Olle (Carl-Olof Alm). Det här är ju kollektivens sjuttiotal.

Som så ofta just i drömmar krossas det många fönster och hus – huset med dårarna – brinner upp, varefter Grede hemma hos Larsson sammanför både dårarna och dem som utgör Helges familj, alltsammans med både märkliga konfrontationer och märkliga gåvor som följd.

I slutscenen är Helge, hans åtrådda Klara och Klaras älskare tillsammans på ett lastbilsflak på väg bort någonstans.

Jag noterar att även Grede i en kommentar medgav att filmen som helhet kanske inte blev så lyckad.