Lane, Fred: Vi smida

Arbetarrörelsens alltför kortlivade äventyr i skivbranschen, a disc, skulle vara värd ett äreminne – a disc var ett uttryck för en sånglig rörelsekultur som i dag är ett minne blott.

Här ett exempel på en skiva som borde finnas tillgänglig även i dag; min recension i Aktuellt i politiken (s) publicerades i nummer 6 1978 (23 mars):

Proletariatets tidiga visor

Fred Lane har på ”Vi smida” (a disc BS 770822, SAM-distribution) samlat ett urval av proletariatets visor före och under industrialismen. På sidan ett dominerar det förindustriella samhället med lantmän, drängar, kolbönder och hantverkare. På sidan två finns bland annat ”Gruvkarlsvisa från Norberg”, ”Norbergsstrejken” och ”Lump-Lenavalsen” (som handlar om strejkbrytare). I ett häfte i skivmappen finns både texterna och utförliga noter om sångerna och deras historia.

Fred Lane har inte gjort skivan ensam. Medverkar gör också Lasse Englund, gitarr, Kjell Westling, blåsinstrument, Kalle Almlöf, fiol, Tomas Lundkvist, dragspel, nyckelharpa och sång, Ove Ronström, fiol. säckpipa, sång, Annika Nordström, sång, cittra, Hans Alatalo, sång, trmporgel, och Ingvaer Lundfeldt, sång, bastuba.

Musikaliskt knyter skivan an till äldre sångtradition, även om man förmodligen i det enskilda fallet ibland kan ifrågasätta hur väl det lyckas. Hur som helst är ”Vi smida” ett bra exempel på vad arbetarrörelsens eget skivbolag, bland annat, bör ge ut, nämligen sådant som hör hemma i arbetarrörelsens eget kulturarv. Det är märkvärdigt att det tydligen har behövts en engelsman för att genomföra det. (Men han har gjort ett gott jobb!)

Nu väntar vi på bandningar med levande traditionsbärare, såna som vi hörde på ABF-forum.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^