Tennander, Lasse: Så länge skutan kan gå
Jag har skrivit ganska mycket om Evert Taubes egna insjungningar av sina sånger – de finns ju sedan länge i ett par samlingsutgåvor.
Men Taube finns också insjungen på skiva av många andra, och då tänker jag inte bara på sonen Sven Bertil Taube.
Bland dem som har gjort intressanta tolkningar av Taube finns Lasse Tennander. Hans Taube-tolkningar finns på en CD från 2002, ”Så länge skutan kan gå” (Gazell Records, GAFCD-1049).
Tennander kom med proggvågen, och man förknippar honom därför kanske inte med en traditionell viskonstnär som Evert Taube, och just i en del av det traditionella och mycket kända taubematerialet, sådant som ”Fragancia”, ”Byssan lull”, ”Så länge skutan kan gå”, ”Calle Schewens vals” och ”Brevet från Lillan”, slår han förstås inte heller upphovsmannen själv – vilket inte betyder att hans tolkningar är dåliga, verkligen inte. Fast i den inledande ”Sjösala vals” gör han sig faktiskt skyldig till en felbetoning (i Rönnerdahl).
Tennander gör, genom att smyga in lite mollton, ett tappert försök att distansera sig från det omdiskuterade innehållet i ”Flickan i Havanna”. Det är lovvärt men lyckas inte riktigt.
Låt er nu inte avskräckas av denna anmärkning.
Tennanders taubeskiva innehåller ett antal mycket bra tolkningar. I något fall, som tangon ”Bröllopsresan till Barcelona (Den gyllene fågeln)” beror det på bra komp, kanske också på att man inte hör den så ofta. I andra fall handlar det om intressanta avvikelser från det som sitter i taubeälskrens öra: ”Nocturne”, här lite snabbare med gitarrkomp, ”Sjuttonde balladen” med munspel och gjord aningen långsammare än i original, ”Fritiof Anderssons polka”, en riktig höjdare, en kul och snabb version i lite ovanluig takt.
Och sen måste jag också nämna ”Cheerio”, tonsatt av Tennander själv i lite bellmansk ton.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^