Bjärbo, Lisa & Hellsing, Susanna: Bilderboksretro 50-tal

I Lisa Bjärbos och Susanna Hellsings antologiserie med utdrag decennievis ur bilderböcker har jag tidigare skrivit om 60-talsboken. Det var inte bara roligt utan också lätt, det senare eftersom sextiotalet var det årtionde då jag började läsa sagor för barn i vår egen familj.

Jag är i och för sig en sådan som aldrig blir vuxen i förhållande till barn- och ungdomsböcker. Också efter det att jag inte längre hade några barn att läsa böcker för hemma, inte heller någon tidning att längre recensera barnböcker i, har jag fortsatt att läsa böcker avsedda för barn och ungdomar – jag har till och med systematiskt köpt många av klassikerna på området att ha i de egna bokhyllorna när vårt stora barnbokbestånd försvann med de utflyttande barnen. Fast nu har de ju börjat förse morfar/farfar med en ny generation ungar att läsa för…

En av mina svaga punkter är barnböckernas femtiotal, det som skildras i Bjärbos och Hellsings ”Bilderboksretro 50-tal” (Rabén & Sjögren, 2011). Naturligtvis finns där ändå mycket som har återutgivits och som jag senare har kommit att läsa, också somligt som jag faktiskt läste redan då.

Tove Janssons muminvärld kom jag i kontakt med tidigt, råkade vid ett julbesök i en familj med lite yngre barn hitta mitt livs första muminbok och slukade den liggande på ett barnkammargolv. Och när jag i slutet av 1950-talet som student kom till Uppsala för att plugga köpte jag alla böckerna med hennes serieversion av ”Mumintrollet” (Gebers), som i det här bilderboksurvalet med stort berättigande får några sidor.

En annan bilderbokserie som jag kom i kontakt med under femtiotalet var FiBs gyllene böcker, utgivna av Folket i Bild som jag var både tidnings- och bokombud för. Av de här presenterade gyllene böckerna minns jag framför allt ”Misse Murr” men också Einar Norelius’ ”Petter och hans fyra getter”, som ju har åtgerutgetts många gånger sen dess – det finns nog inget av våra barn som inte har läst och älskat den. Samma sak gäller Åke Löfgrens kluriga ”Historien om någon” från 1951. Patsy (text) och Richard (bild) Scarrys ”Kalle Bävers hemlighet” (1954) är värd att notera som ett mycket tidigt uttryck för den senare inte bara mycket produktive utan också skicklige Richard Scarrys bokskapande.

Bertil Almkvists ”Barna Hedenhös” – den första i serien kom 1950 på Bonniers – är jag också säker på att jag kom i kontakt med redan under 1950-talet.-

Men en stor del av 1950-talet barnböcker kom jag först i kontakt med när jag i mittet av sextiotalet började läsa godnattsagor för Anna, vars mor Birgitta jag då flyttade ihop med. Och när Birgitta och jag sen fick två barn, Kerstin och Matti, tillsammans, följde många av godnattsagevanorna med – i ett antal fall fick de yngre barnen också nya upplagor av flera av de bästa barnböckerna.

Inga Borgs böcker om Plupp (Norstedts) med sina fina bilder från fjällandskapet har etsat sig kvar i minnet och ögonen.

En annan favorit för flera barn i vår barnkammare har varit Edith Unnerstads (text) och Iben Clantes (bild) historia om lilla O, ”Klåfingerdagen” (Rabén & Sjögren).

Mycket fröjd hemma hos oss har också Alf Prøysen skapat, till exempel med bilderboksversionen från 1959 av ”Mössens julafton” (Rabén & Sjögren, bild Willie Nordrå). Ni minns väl alla Ulf Peder Olrogs tonsättning?

Ett särskilt omnämnande bland Rabén & Sjögrens alla förnämliga barnboksförfattare måste vi ge Lennart Hellsing, också han en favorit både hos våra barn och generationer av andra barn. Här representeras han av ”Summa Summarum” (bild Poul Ströyer, musik Knut Brodin, Rabén & Sjögren, 1950) och av ”Krakel Spektakel köper en klubba” (bild Stig Lindberg, Rabén & SJögren, 1956).

Den största av dem alla är naturligtvis ändå Astrid Lindgren (som för övrigt också, genom att jobba där, bidrog till att KF-ägda Rabén & Sjögren blev epokens helt dominerande barnbokförlag). Av henne får vi här läsa ”Barnen på Bråkmakargatan” (illustrerad av Ilon Wikland 1956) och Pippi Långstrump som serie (1957, illustrerad av Ingrid Vang Nyman).

Det här, plus ytterligare material i den aktuella antologin, är inte hämtat ur bokutgåvorna utan ur den av Rabén & Sjögren utgivna kvalitetsbarntidningen Klumpe Dumpe, som jag själv – eftersom jag då var i alldeles fel ålder och ännu inte hade egna barn – dess värre aldrig kom i kontakt med.

Men här får vi exempel på innehållet både i den och i en rad ytterligare bilderböcker som jag inte ens har nämnt namnet på. Ni får läsa själva!