Eldarevalsen (eller Charlie Barr)

En vådlig historia med anknytning till havet är ”Eldarevalsen”, ibland även kallad ”Charlie Barr”, från 1936 (Columbia DS 950):

Eldarevalsen

Text och musik: Evert Taube, 1936

När jag började segla till sjöss i maskin
var jag trimmer på ”Aileen Allannah”.
För jag lämna en trålare i Aberdeen
och fick tjangsen att mönstra med samma.
Vi va sex man på durken och två i var box,
det var kolboxar stora som hus,
och det mesta vi gick va med stenkol och koks
ifrån Sunderland till Santa Cruz.

Det var dåligt med käket men chiefen va bra
så vi höll alltid stimen på toppen,
och så fick vi en whisky var fjortonde dag,
”det var nyttigt”, sa gubben, ”för kroppen.
Its’a very old whisky, my boy”, sa han då,
och så plira han smått och slog i
och så sjöng han en visa som började så:
”I was born by the side of the sea”.

”Det var hårt på den tiden, vi gick sex om sex
och ibland gick vi fyra om fyra
och man tröttnar på teblask, konserver och käx
när man seglar för två pund i hyra.
Så jag klarade ut i Newcastle on Tyne
fast den staden var tråkig och ful,
men där fick jag en hyra med Stevenson Line
och i Spanien fira vi jul.

Båtens namn var ”Bermudas” på femtusen ton
med sex fyrar och trångt mellan skott’na,
och jag sa när jag stod där med släjsen igång:
”Det är syndastraff, boys, att vi fått’na!”
Våra kol va som snus eller finmalet krut,
vi fick släjsa och raka i ett,
vi fick slagga två gånger på vakten till slut
och vi levde i aska och svett.

Ja, den får inte va varken dum eller lat
som ska stå på en elddurk och fyra,
och man får ju till slut ett förinnerligt hat
till matroser som inte kan styra.
Det var bus på Biscaya och slinger i ett
och vi lova rorgängarna dagg,
för på elddurken drällde det skyfflar och spett,
och vi trampa i glödande slagg.

I Valencia där fick vi en last apelsin
men den lasten fick gå mig förutan,
för jag smet med min sjösäck och min mandolin,
jag var tröttkörd och ogilla skutan,
Jag va tunn som ett rakblad men riggad och fin,
och en fröken som sjöng på en bar
gödde opp mig med kyckling och tre sorters vin
ja, den flickan var ovanligt rar!

Jag har seglat med britter och yankees och allt,
ja, med tyskar, ja, med portugiser,
det var hemskt när man gick utan hyra och svalt
och fick smörj av Antwerpens poliser.
Men det värsta var nog, när vi hade gjort rent
i ångpannorna ner i Bordeaux,
för jag somna i kitteln och märkte för sent
att manluckorna skruvades på.

Ja, jag vakna när vattnet blev påsläppt, you see,
och kamraterna eldade under,
det var kolmörkt i kitteln och vattnet det steg,
så jag flydde ju högst uppinunder,
men där var det ju stopp, där var manluckan på
och jag tänkte, nu är det nog klokt,
Charlie Barr, att du kvickt läser upp fader vår,
för här, blir du ju levande kokt!

Som jag läste min bön fick jag höra ett ljud,
det var någon där uppe som knacka!
Och så öppna nån luckan och skrek: ”Herre Gud,
här är Charlie ju kvar med min hacka!”
Det var donkeyman själv, han var skotte, you know,
och se hackan jag hade va hans!
Det va den som han sakna men medge ändå
att det samtidigt gav mej en tjangs!

Evert Taube har själv i en kommentar uppgett att visans Charlie Barr i själva verket var svensk och hette Hjalmar Olssson.

Eftersom jag själv är uppvuxen under en tid, då romantiska sjömansvisor ofta blev schlager, vill jag om den här sången säga att den ger en föga romantisk bild av livet till sjöss, och då tänker jag inte främst på historien om hackan.

Sången återfinns i Evert Taubes originalinsjungning i två olika CD-boxar:

Den ena är en box med tio fullskale-CD, ”Dessa skivor har jag själv insjungit och godkänt. Evert Taubes samtliga skivinspelningar 1921-1970” (EMI 0946 3 79860 2 5, 2006). Den här fantastiska samlingen, som också innehåller en bok i stort format om Taube och med detaljuppgifter om alla hans skivinspelningar, har gjorts av Kjell Andersson, Björn Norén och Pär Wickholm.

Den andra, i form av åtta CD – är trots sitt (norska) namn ”Den ultimate Evert Taube Samlingen” (Scana mcps ToSo, 2006) inte den ultimata taubesamlingen: var och en av de här CDna innehåller bara nio spår, och CD-konvoluten innehåller inga som helst upplysningar om materialet, till exempel när det spelades in av Taube.