Här, Rose-Marie, syns blåa Nämndöfjärden

Evert Taube hade en dotter med namnet Rose Marie, som dock dog samma år som hon föddes, 1928. I flera av Taubes sånger finns en Rose-Marie, dock en högst levande ung dam. Jag vet inte om hon hade någon förebild i verkligheten, men kanske hade han bara förälskat sig i namnet. Hennes gestalt skymtar i ”Här, Rose-Marie, syns blåa Nämndöfjärden”, men den här texten, först publicerad i ”Dikter” (1955), är främst ett stycke skärgårdslyrik av Taubes bästa märke. Sången skrevs dock redan 1932 och kom på skiva 1933, på Columbia DS 788.

Här, Rose-Marie, syns blåa Nämdöfjärden

Text och musik: Evert Taube, 1932

Här Rosemarie, syns blåa Nämdöfjärden
med vita segel i sydvästlig vind!
Hur ljuvligt långt från stadens larm och flärden
vår stuga ligger mellan björk och lind!
Hör våra tallars sus! Se fältens gröda
i soligt lä av granars gröna mur!
Himlen är blå och stugorna är röda
och svart blänker Larssons tjur.
Känn lindens doft och doft av kaprifol!
Hör göken han gol!

Klövern står grön, Marie sänghalm lyser
och Larssons lie blixtrar på vår äng,
vår lille pojke – titta hur han myser –
han har gått i tjänst hos gårdens dräng.
Vad är det nu han vill? Han ler och bockar.
Till stallet – ja visst nu hörde jag hans röst.
Solen den lyser på hans gyllne lockar
och bränner hans bara bröst.
Se Larssons katt och ekorren på språng!
Hör fåglarnas sång!

Nej, Rose-Marie, låt bli, stäng inte fönstret!
Jag måste måla ditt porträtt idag!
Ljusblått det klär dig och det skära mönstret
på klänningen har också sitt behag.
Bort med gardin och stöd dig lätt med kinden
mot fönsterkarmen och se tankfull ut,
som om du fått ett bud med västanvinden
just nu, kring stugans knut –
ett bud att djupt i skogen vid en gran
där spelar Pan.

Sången återfinns i Evert Taubes originalinsjungning i två olika CD-boxar:

Den ena är en box med tio fullskale-CD, ”Dessa skivor har jag själv insjungit och godkänt. Evert Taubes samtliga skivinspelningar 1921-1970” (EMI 0946 3 79860 2 5, 2006). Den här fantastiska samlingen, som också innehåller en bok i stort format om Taube och med detaljuppgifter om alla hans skivinspelningar, har gjorts av Kjell Andersson, Björn Norén och Pär Wickholm.

Den andra, i form av åtta CD – är trots sitt (norska) namn ”Den ultimate Evert Taube Samlingen” (Scana mcps ToSo, 2006) inte den ultimata taubesamlingen: var och en av de här CDna innehåller bara nio spår, och CD-konvoluten innehåller inga som helst upplysningar om materialet, till exempel när det spelades in av Taube.