Hitchcock, Alfred: Hemlig agent / Spioner i hälarna

I den DVD-utgåva jag har av Alfred Hitchcocks ”Secret Agent” (1936) kallas den på svenska för ”Hemlig agent”, men den är tidigare känd här i Sverige som ”Spioner i hälarna”.

Dess manus bygger på två olika verk av W Somerset Maugham, en roman och en pjäs, och möjligen är det det som avspeglas i filmens, för att vara en skapelse av Hitchcock, aningen röriga handling.

Upptakten känns hur som helst hitchcockskt lovande. John Gielgud spelar rollen av en brittisk officer (också författare), Richard Ashenden, som återvänder hem under första världskriget, bara för att finna att han är dödförklarad. Ungefär som en modernare James Bond möts han av en chef, R (Charles Carson), som ger honom ett nytt uppdrag: Försedd med en ny identitet, som ska dölja hans uppdrag och vem han är, ska han bege sig till Schweiz för att identifiera och oskadliggöra en för England farlig men för britterna okänd tysk agent.

När han kommer fram till sitt mål, ett schweiziskt skidhotell, händer det helt oväntade saker av den typ som Hitchcock älskade att roa och kittla oss med: I receptionen meddelar portieren att hans hustru redan befinner sig i deras svit. Ashenden som inte har någon fru tappar för den skull inte koncepterna utan går upp och hittar där ”hustrun”, den givetvis attraktiva Elsa, spelad av Madeleine Carroll – så småningom visar det sig att även hon faktiskt är brittisk agent, av R utsänd att bistå honom och funka som camouflage.

Och inte nog med det: Ashenden har också av R försetts med ytterligare en medhjälpare, den smått galne (även i damer) general Pompillo Montezuma de la Pilla de Conde de Lobo (Peter Lorre), även kallad Den hårlöse mexikanen. Den här mexikanen får visserligen en roll i den fortsatta handlingen, men figuren med alla sina överdrivet komiska sidor stör faktsikt den dramatiska balansen i filmen.

Sen gäller det alltså för det här gänget att identifiera den farlige tyske agenten och identifiera honom. Misstankarna faller först på en engelsman, gift med en tyska, och Ashenden och mexikanen lockar ut honom på en utflykt för att få möjlighet att ta honom av daga. Ashenden faller dock – helt korrekt – i tvivel om att de har hittat rätt man, och till de mycket hitchcockska chockeffekterna hör sen hur han – men inte vi – genom en kikare ser hur mexikanen dödar den oskyldige.

Den verklige tyske agenten är i stället amerikanen Robert Marvin, i själva verket tysken baron Stecker (Robert Young). Han har hela tiden funnits nära de brittiska agenterna, också lagt an på den blonda sköna Elsa.

Filmen innehåller ytterligare handlingsturer men slutar på ett tåg medelst vilket den tyske agenten är på väg mot Turkiet för att där smida nya ränker mot britterna. De brittiska agenterna är dock med på samma tåg, och för att göra en alltför snårig historia kort: Tåget bombas av brittiskt stridsflyg, Stecker såras men hinner innan han dör sjuta mexikanen som också dör. Ashenden och Elsa klarar sig och får möjligen så småningom varann.