Lutes, Jason: Berlin, stad av rök

Den som utan närmare bakgrundskunskap läser Jason Lutes’ serieroman ”Berlin, stad av rök” (översättning Christer Follin, Ordfront Galago, 2008) kommer säkert att flera gånger känna sig förbryllad. Till exempel finns där kortare partier med texten på tyska, och jag tänker då inte på begripligheten – jag kan tillräckligt mycket tyska – utan på skälet till varför de här partierna inte har översatts till svenska.

Förklaringen är att Jason Lutes (född 1967) trots sitt ämne inte är tysk utan amerikan, en amerikansk serietecknare med stark dragning till både europeiska serieskapare och till europeisk historia. Det som har översatts är alltså hans i huvudsak engelskspråkiga text, inte de insprängda partierna på tyska.

Lutes’ bok handlar om Tyskland i skärningspunkten mellan Weimarrepubliken och nazisternas maktövertagande, åren 1929 och 1930. Man kommer osökt att tänka på Christopher Isherwoods legendariska bok om Berlin i början av 1930-talet, ”Goodbye To Berlin”, ”Farväl till Berlin” (svensk översättning Tage Svensson), den som också är känd genom musicalversionen ”Cabaret”. Det finns mycket riktigt likheter mellan Lutes’ och Isherwoods historier, till exempel i skildringen av hur Berlin dansar vid stupet ner mot en avgrund.

Isherwood bodde själv i Berlin under de aktuella åren. Lutes bygger sin historia på historiestudier och läsfrukter. Vad man förstås undrar är om dagens yngre serieromansläsare ändå har tillräckliga kunskaper om den historiska bakgrunden till den historia – eller snarare de historier – Lutes berättar.

”Berlin, stad av rök” har nämligen ingen rakt berättad, sammanhängande historia. I stället vävs händelser och olika människoöden ihop till en brokig tidsväv: Motsättningarna mellan de två militanta, mot varandra stående grupperingarna, kommunisterna och nazisterna, skildras, och de senares stora framgång i valet 1930 utgör slutvinjetten. Lika stort utrymme upptar Berlins ”dekadenta” nöjesliv med nattklubbar, droger, amerikansk negerjazz, gangsters, prostituerade och homoerotiska relationer. Judarnas utsatta läge skildras, liksom hur medelklassen dras till nazisterna.

För egn del är jag hyggligt förtrogen med allt detta. Men jag undrar hur mindre väl pålästa läsare klarar att lägga pussel med den här historiens olika trådar, som ibland löper parallellt, ibland är invävda i varann. Med det sista vill jag inte avskräcka någon från att försöka – Lutes skildrar en intressant epok.