Sundsvall by Night
”Köpmangatan i Sundsvall en fredagkväll var ingen munter plats. Det finns en sådan gata i de flesta svenska små och medelstora städer. Och de är alla lika deprimerande att se”, skriver Björn Afzelius i introduktionen till den här sången i sin ”95 sånger” (Warner/Chappell Music Scandinavia, 1996), som jag har med dedikation från honom. I boken finns också noter.
Sundsvall by Night
Text och musik: Björn Afzelius, 1979
Fredagskväll i Sundsvall,
stritan börjar vakna till.
Alla bara hänger,
ingen vet vad fan han vill.
Brännvinet vandrar runt,
bilarna glider lugnt.
Fy fan, fy fan, fy fan!
Mänskorna har gått på krogen
eller till varann.
Har man ingen slips så ger dom en
en iskall hand.
Allting är stängt för oss.
Tror fan att vi börjar slåss.
Fy fan, fy fan, fy fan!
Timmarna går,
kylan är svår,
ingen förstår
hur det känns.
Pojkarna vill ha en fylla,
det blir jag som kör.
Vi blåser genom Timrå,
hoppas ingen jävel dör.
Dom hatar oss nog ändå,
det är vad dom bjuder på.
Fy fan, fy fan, fy fan!
Skrikande däck,
ilande skräck
timmar i sträck.
Vilket liv!
(solo)
Blåsiga torg,
Cola och korv,
jävlar va skoj,
hipp hurra!
Taxibilar hjälper
höjdarna från krogarna.
Snuten börjar driva
ungarna från gatorna.
Ja, vissa får gärna spy,
andra får bara fly.
Fy fan, fy fan, fy fan!
Från Björn Afzelius’ LP ”Bakom kulisserna” (Rebelle RLP-3, 1979).
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^