Hoffsten, Louise: Så speciell

Jag har lyssnat på Louise Hoffsten allt sedan debuten tillsammans med Sky High och alltid gillat henne. Ja har hennes samtliga skivor och även den självbiografiska boken ”Blues” från 1997, där hon bland annat berättar om sin MS.

Där berättar hon också om sina försök att slå sig in på den stenhårda amerikanska marknaden, och mycket riktigt har en mycket stor del av det hon har sjungit in på skiva, även här hemma, gjorts på engelska. När hon 2007, med ”Så speciell” (Border BLCD 30), efter mer än tio år återkom på svenska, lät ändå musiken väldigt amerikansk, detta trots att allting har skrivits av henne själv, Peter Kvint, Leif Larsson och Peter LeMarc.

Det går inte att sätta blues- eller jazzstämpel eller någon annan stämpel på den här skivan. Låtarna varierar ganska mycket inbördes; det som förenar dem är att de alla sjungs med Louises fina röst. Somligt är orkestrerat (”Som varje dag”) eller rent av symfoniskt (”Jag letar inte länge till”), annat balladartat (”Mycket mer och lite till”); ”Vem av oss två” är en bluesig ballad, som blir extra snygg genom att Peter LeMarc och Mikael Rickfors körar. ”Så speciell” (med ett munspelssolo av Louise) skulle göra sig på dansgolvet, medan ”Så jävla underbar” är jazzig. ”Slätten”, där Louise uppenbart besjunger sin östgötska hembygd, är rockig blues – den skulle jag gärna vilja höra henne göra tillsammans med Peps Persson.

Det omfattande samarbetet med Peter LeMarc har satt sina spår också i texterna, som därigenom har fått komplikation och en smärta som verkligen inte känns banal.

Det bästa resultatet av detta samarbete, om man väger samman både text och musik, är ”Sju steg till dörren”. Musiken, framför allt stränginstrumenten och rytmsektionen, får hjärtat att slå fortare, och texten är inte ens sju steg från Bob Dylan:

Sju steg till dörren

Text och musik: Louise Hoffsten & Peter LeMarc, 2007

Alla änglar kommer ifrån Grekland
Men Grekland är så långt härifrån
Och Jesus bor på Hornsgatan
Han har ingen telefon
Jag biter mig hårt i kinden
För att känna om det känns
Jag vill drunkna och försvinna
Som jag vinglar på en gräns

Sju steg till dörren
En oändlig väg att gå
Sju steg till dörren
Här finns ingen hjälp att få

Zigenaren var här i förrgår
Han smorde olja av guld på mitt bröst
Han gav mig ett kors i plast
Inte ens det gav mig någon tröst
Med cigarren i högra handen
Och bibeln i sin andra hand
Jag frågar honom öppet
”När blev världen så hård och kall?”

Sju steg till dörren…

Det finns en kvinna ifrån Kina
Hon ger mig örter varje natt
Hon säger ”Kom ihåg min flicka
Att Gud gav dig ditt skratt”
Men gråter gör jag ofta
Med tårar av kristall
Jag önskar att jag kunde
Se nått vackert i ett fall

Sju steg till dörren…

”Lämna mig varsamt” bör också nämnas för den smärtsamma textens skull.