Olhede, Sven-Göran: Socialismen och bofinken

I Aktuellt i politiken (s) nummer 19 1974 publicerade jag i min ledarsideskolumn Det händer… en recension av en då aktuell bok:

Det händer…

…att massmedia förvillar i stället för att informera. Ett bra exempel på det är Sven-Göran Olhedes bok ”Socialismen och bofinken” (Tidens förlag).

Under sommaren har tidningarna beskrivit Olhedes bok som ett fränt angrepp på socialdemokratin. Olhede har beskrivits som en petad politiker, som nu tar hämnd.

Den som läser Olhedes bok utifrån den här konsumentupplysningen måste rimligen bli ganska förbryllad. Visst rymmer boken en kritik mot partiet för att inte ha tagit klara och entydiga ställningstaganden för socialismen, sådan som den definieras av Olhede. Och visst förekommer det i den krav på ett handlingsprogram, styrt av en socialistisk strategi.

Men det är ju inte unikt. Kravet på handlingsprogram och en socialistisk strategi återkom ofta i remissavaren från partiorganisationerna i programenkäten ”Program och politik”. Och vad Olhede säger i övrigt har ofta sagts i till exempel Arbetets programdebatt eller i artiklar i Tiden.

* Men framför allt har Sven-Göran Olhede skrivit en helt annan bok än tidningarna beskrev i somras.

”Socialismen och bofinken” är inte alls någon dagspolitisk pamflett. Den är en kunnigt skriven och i långa stycken intressant introduktion till marxistisk socialism. Den är en teoretisk bok, i några avsnitt till och med en svår bok för den i ämnet otränade läsaren.

Den som hade väntat sig angrepp på regeringen Palme får i stället läsa om vara, värde och mervärde, om utsugning och klassbegreppet.

Sven-Göran Olhedes bok är en utmaning på ett helt annat sätt än det som massmedia har beskrivit.

* Om jag känner någon förvåning inför boken, så skulle det kunna uttryckas på det här sättet: Det var som fan! En ledande socialdemokrat som vet något om marxismen och dessutom har förmåga att diskutera den på ett tankeväckande sätt!

Från den utgångspunkten blir ”Socialismen och bofinken” givetvis en kritik inifrån mot partiet, nämligen för vår brist på ideologisk skolning. Det är en nyttig kritik. Så köp boken och läs den!

Uppmaningen gäller inte minst de partivänner som säger sig aldrig ha tid att läsa på grund av de är så upptagna av att sköta sina många politiska uppdrag.

Enn Kokk