Norström, Björn & Sima, Jonas: Barna från Blåsjöfjället
Jonas Sima är vän till mig sedan gymnasietiden och studentåren i Uppsala. Också han blev journalist: jag läste honom både i Stockholms-Tidningen (dagstidningen) och senare under många år i Expressen, där han bland annat var filmrecensent. Detta plus det faktum att han även är en skicklig filmare gjorde, att jag under mina redaktörsår på Aktuellt i politiken (s) knöt honom till tidningen som mediakrönikör.
I barnbokskrönikan i julnumret (nummer 20) 1974 i Aktuellt i politiken (s) skrev jag om hans debut som barnboksförfattare:
Tiden klassar Björn Norströms och Jonas Simas ”Barna från Blåsjöfjället” som ungdomsbok. Men jag kan tänka mig att även en yngre barnbokspublik kan finna den spännande.
”Barna från Blåsjöfjället” är en av de stora överraskningarna i bland årets böcker. Som man kan ana är den en modern variant av ”Barnen från Frostmofjället”. När mamma plötsligt dör, rymmer sex barn och en get till Stockholm, där pappa bygger tunnelbana i AMS-regi. De träffar en lapp som har TV (”glåmskåp”) i kåtan. De åker i forsen och undkommer fjällräddningen. De träffar turister och tar tåget söderut; när de träffar den siste rallaren, Joel, blåser en fläkt av det stora Äventyret över boksidorna. Mötet med televisionen i Kungl Huvudstaden blir en filmfars av det gamla goda slaget.
Norströms och Simas bok är en kärv berättelse utan sentimentalitet. Jo, kanske finns det ändå en bit äkta sentimentalitet på slutet. När Lena, åter i Blåsjöfjället, bryter videkvistar. Som den döda mamma. ”Elin plockade alltid kissekatter så här års, säger pappa lågt. Då visste vi hemma att vintern var slut.”
* * *
1980 blev ”Barna från Blåsjöfjället” också film.
Laura Fitinghoffs ”Barnen från Frostmofjället” utkom redan 1907. Även den filmades, 1945.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^