Allen, Woody: Skorpionens förbannelse

”Skorpionens förbannelse” – ”The Curse of the Jade Scorpion” – är en kriminalkomedi, signerad Woody Allen, från 2001.

Filmens handling är dock förlagd till 1940 och den huvudsakliga skådeplatsen ett försäkringsbolag i New York. Där arbetar den framgångsrike men en smula malätne utredaren C W Briggs (Woody Allen). Relativt ny på samma arbetsplats är Betty Ann Fitzgerald (Helen Hunt). De här båda är snart som hund och katt; Briggs med sina beprövat framgångsrika resultat avskyr Fitzgeralds nymodiga rationaliserings- och outsourcingsidéer.

Men under ytan finns där också en ömsesidig attraktion – annars vore det här inte en Woody Allen-komedi. Det som finns under ytan avslöjas under en firmafest, en avtackning, där hypnotisören Voltan Polgar (David Ogden Stiers) väljer ut hunden och katten för ett experiment på scen: Briggs och Fitzgerald avslöjar sina innersta tankar under hypnos och till kollegernas stora förnöjelse, men när paret väcks upp ur hypnosen, har de själva glömt allt vad de har sagt, ens att de har varit hypnotiserade.

Den slemme Polgar har dock utnyttjat tillfället till att i deras hjärnor prägla in kodord, med vars hjälp han när som helst kan få dem att, på nytt i hypnotiskt tillstånd, lyda hans order. Och så beordrar han de båda försäkringsutredarna att genomföra juvelkupper. Briggs, som avslöjas av en detektivbyrå som försäkringsbolaget anlitar, rymmer dock från häktet med hjälp av en scandal beauty från överklassen – Laura Kensington (Charlize Theron), dotter till föremålet för en av kupperna – som mot alla odds har fattat tycke för honom, och fortsätter leta efter den som ligger bakom kupperna.

Briggs misstankar faller först på Fitzgerald, som alltid tycks jobba över på försäkringskontoret – stölderna måste ju nämligen ha gjorts av någon som känner till de av försäkringsbolaget installerade säkerhetssystemen. När han sen också tar sig in i Fitzgeralds hem – hon ska enligt sin kalender vara bortrest – uppdagas sanningen för honom: Fitzgerald har en affär, som båda döljer, med försäkringsbolagets chef, Chris Magruder (Dan Aykroyd). Just vid det här tillfället bekänner Magruder, att han nog ändå inte kan skiljas från sin fru, och när han har blivit körd på porten av Fitzgerald, öppnar hon fönstret för att kasta sig ut och ta sitt liv – men blir förstås hindrad av Briggs, som har hållit sig gömd och hört alltsammans.

Paret Briggs och Fitzgerald kommer nu närmare varann, men när Fitzgerald går hem till Briggs, upptäcker hon att de tidigare stulna juvelerna finns gömda hemma hos honom, förstås honom ovetandes (han har ju varit under hypnos), men det kan ju inte hon veta.

Briggs träffar i hemlighet ett par lojala gamla kolleger på försäkringsbolaget och berättar om Fitzgeralds märkliga humörsvängningar och egendomliga beteende, och då påminner sig en av dessa episoden med hypnotisören. Och nu går det upp för Briggs vad som verkligen har hänt: Han själv och Fitzgerald har verkligen utfört stölderna men under hypnos. Kollegerna minns till och med de ord hypnotisören använde för att sätta Briggs respektive Fitzgerald i hypnos och hur han bar sig åt för att väcka upp dem igen.

Finalen i juveljakten äger rum i Chinatown, dit Fitzgerald av hypnotisören har beordats att föra juvelerna. Men dit kommer nu också Briggs plus den larmade polisen.

Efter räddningen är Fitzgerald djupt tacksam och dessutom kärvänlig mot Briggs – hon är ju fortfarande under hypnos.

Därnäst ser hon ut att vilja återförenas med Magruder, som nu har meddelat henne, att han verkligen vill skiljas från hustrun.

Men med hjälp av det hypnotiserande kodordet – eller om det nu helt sonika är så att de äkta känslorna äntligen bryter fram – återför Briggs henne till det tillstånd av kärlek gent emot honom, som hon visade under hypnosen, och så får Briggs och Fitzgerald varandra.

Inte våldsamt trovärdigt men en trevlig kriminalkomedi med skickligt hantverk att se på en sommarkväll.