Mendes, Sam: Revolutionary Road

Richard Yeates skrev 1961 romanen ”Revolutionary Road”. Även boken fick en ny skjuts, när Sam Mendes 2008 gjorde film – en film med samma namn, ”Revolutionary Road” – av den 2008. Den blev en kritiker- och publiksuccé, verkligen inte bara för att stjärnorna från ”Titanic”, Leonardo diCaprio och Kate Winslet, har huvudrollerna i den.

Den här historien har verkligen inte ”Titanics” yttre dramatik, även om den slutar nog så sorgligt, men också den handlar om överlevnad. Frank Wheeler (diCaprio) träffar April (Winslet), och utan att det från början alls är något självklart gifter de sig, flyttar in på Revolutionary Road 115 och får två barn. Frank har ett mördande tråkigt jobb på en stor firma och försörjer på sin hyggliga lön fru och barn – det här är Connecticut, USA, tidigt femtiotal.

Jag skulle kunna ge en lång och detaljerad beskrivning av hur de här två nöter ner varandra, lever i var sin vardag och umgås med grannar; han hittar, i pur leda antar jag, på jobbet en sekreterare som han ligger med för att få omväxling. Innan filmen är slut hinner hon också ha en liten historia med en granne. Men mycket av det här rör sig främst om samtal och gräl som understryker det hopplösa i Franks och Aprils inbördes relation.

April gör ändå ett tappert försök att byta det här skyttegravskriget till något nytt och positivt: Hon föreslår att de ska flytta till Paris, där hon kan få ett sekreterarjobb som betalas så bra att hon med sin lön kan försörja familjen. Frank är motsträvig men ser sedan ut att ge med sig, trots att det visar sig att April nu väntar deras tredje barn.

Men när Frank berättar för sin chef att han tänker säga upp sig och flytta till Europa, blir han utsatt för en offensiv i syfte att få honom att stanna i företaget; bland annat erbjuds han avsevärt högre lön.

När April får reda på vad han i praktiken redan har gått med på, brister allt för henne. Hon lämnar huset springande och får till slut Frank, som har hunnit i kapp, att vända om. Frank sover ensam, men när han vaknar nästa morgon är April tillbaka, glad och vid gott humör verkar det som – hon bjuder honom på hans önskefrukost. Så han åker, glad i hågen, till jobbet.

April som är ensam hemma – barnen är tillfälligt bortlämnade – skrider då till verket: framkallar en abort. Man besparas detaljerna men ser henne ett ögonblick i motljus med en stor mörk blodfläck på baksidan av kjolen. Hon förs senare till sjukhus, men man förstår mer av sammanhanget än av detaljerna att hon avlider. I en senare sekvens ser man Frank, dyster, sitta på en bänk vid en lekplats där barnen leker.

Nya människor flyttar in på Revolutionary Road 115, och grannfrun berättar för dem om Wheelers som bodde där.