Seeger, Pete: Folk Songs, Ballads and Banjo, Vol 1-3

Moe Asch, den legendariske grundaren av Folkways, drev tillsammans med Herbert Harris Asch/Stinson Records med många både musikaliskt förstklassiga och politiskt radikala artister i sitt stall. När den här duon splittrades, vann Asch i huvudsak kampen om artisterna, men det blev slagsmål om det dittills utgivna materialet. Mycket av det tidiga materialet med till exempel Pete Seeger gavs till exempel ut på två helt separata bolag, fastän det var helt identiskt. Folkways, senare Smithsonian Folkways, lärde sig först den moderna ljudputsningstekniken, och deras utgåvor var därför tekniskt/ljudmässigt mycket bättre, men senare har naturligtvis konkurrenten och dess olika licenstagare kommit i fatt.

Ett exempel är trippel-CD-utgåvan ”Folk Songs, Ballads and Banjo” med Pete Seeger, här i Europa utgiven 2006 av det portugisiska bolaget Golden Stars (GS 5420). De här tre skivorna innehåller bra tidiga skivinspelningar med Seeger, med agitpropgruppen The Almanac Singers där han ingick och även andra Asch-Stinson-inspelningar där man jämte Seeger hör andra av bolagets artister, sådana som Woody Guthrie och Josh White (”Liza James”).

Jag började lyssna på Seeger under tidigt 1960-tal, och jag har allt sedan dess köpt allt som har gått att uppbringa med honom; jag har rimligen Sveriges största samling Pete Seeger-skivor. Mycket av det han spelade in tidigt har jag därför, av ovan anförda skäl, i dubbla upplagor. Det betyder också att jag har hört det mesta på de här tre CDna tidigare – men de rymmer faktiskt några udda nummer, som jag inte kan påminna mig ha hört förut. Hur som helst: alltsammans har bra ljud, och jag har med stor njutning åter hört även det tidigare flera gånger utgivna materialet.

Den första CDn börjar starkt med The Almanac Singers som sjunger Joe Hill’s ”Casey Jones”, och strax därpå kommer samma grupp med ”We Shall Not Be Moved”. Med samma grupp hör vi också ”Which Side Are You On?” och ”The Sinking of The Reuben James” och med delar av den ”Get Thee Behind Me Satan”.

Av det traditionella materialet på den första CDn vill jag också nämna ”Come All You Fair Maids”, ”Devlish Mary” och ”Whiskey Rye Whiskey” och, inte minst den instrumentala (banjo) Irving Berlin-slagdängan ”Blue Skies”.

En instrumental höjdare finns också på den andra CDn: ”Woody’s Rag” – Woody är förstås kompisen Woody Guthrie. Ytterligare en instrumental låt, dock även med vissling, är ”Choral From Beethoven’s Symphony no. 9”. Ytterligare en gammal kompis från den tidiga Ash-Stinson-eran är Cisco Houston, här representerad av ”Get Along Little Dogies”. Här finns också Seegers egen ”Empty Pocket Blues” och ”Teeroo, Teeroo”. Av det rikhaltiga traditionella materialet vill jag särskilt nämna ”Darling Corey”.

Också på den tredje och sista CDn finns material med The Almanac Singers: Woody Guthrie’s ”Union Maid” och ”Talking Union” av trion Seeger, Millard Lampbell och Lee Hays. Till gruppen av politiska sånger får man också räkna Seegers ”Times A-Getting Hard”.

Men mer än gärna hör man också traditionella låtar som ”Danville Girl”, ”Oh Liza, Poor Gal” (även känd som ”Liza Jane”) och så ”Blow the Man Down”, som Seeger sjunger à capella.

Och så har jag på den här CDn hittat en inspelning, som jag möjligen inte har hört förut, ”Polly Wolly Doodle”, i det här fallet med Bess Lomax och Tom Glazer tillsammans med Seeger.

En stor brist med den här tre CD-utgåvan är att den inte ger några data om inspelningstillfällena, ofta inte ens fullständiga namn på upphovsmän/andra medverkande. Eftersom jag kan Seeger och den miljö han verkade i, har jag ovan själv fyllt i en del som jag tycker nödvändiga data.