Railroad Songs

I Sverige finns en hel genre av sånger om järnvägarna och deras tillblivelse, rallarvisorna.

Det närmaste man kommer den sången på CDn ”Classic Railroad Songs from Smithsonian Folkways” (SFW CD 40152, 2006) är nog ”Old John Henry Died on the Mountain”, en work song med markerad arbetsrytm sjungen av Henry Grady Terrell.

Men annars har alla sångerna på den här CDn något slags anknytning till järnvägarna och järnvägsbyggarna: ”Railroad Bill” med Walt Robertson (om en man som bröt sig in i järnvägsvagnar för att stjäla), ”Drill, Ye Tarriers, Drill” med Cisco Houston (om dem som sprängde väg för järnvägen), ”Last Train Blues” med The Virginia Mountain Boys (en instrumental låt som verkligen låter som ett tåg), ”John Henry” med Woody Guthrie och Cisco Houston (den klassiska versionen med ett tunnelbygge i centrum), ”The Wreck of the Number Nine” med Rosalie Sorrels (om en olyckshändelse) och ”Midnight Special” med Leadbelly (en fantastisk sång där tåget av fångarna på straffkolonin ses som en frihetssymbol).

Leadbelly har för övrigt flera fina bidrag med på den här skivan: ”Linin’ Track” (om rallarjobb) och, ännu bättre, ”Rock Island Line”, som jag har en fin version av också med The Weavers.

The Weavers leder oss åter igen in på fenomenet Pete Seeger, som på den här CDn gör en bra insjungning av ”Jay Gould’s Daughter”; Gould var järnvägsmagnat.

Därmed är vi definitivt inne på de kända folksångarna, som mycket riktigt står för flera av de mest hörvärda inspelningarna på den här skivan.

Elizabeth Cotten, som startade som familjen Seegers barnjungfru, bidrar med ”Freight Train”.

En bluesigare variant, ”Freight Train Blues”, får man höra med Brownie McGhee – det här är en av de absolut bästa låtarna på CDn.

En mycket schwungfull inspelning har de gamla Folkways-artisterna Sonny Terry, Woody Guthrie och Cisco Houston gjort av ”Lonesome Train”. Men ”långsam” är banne mig falsk varubeteckning på Sonnys munspelande och tjut à la tågvissla.

Doc Watson sjunger ”The Train That Carried My Girl From Town” och, ännu bättre, hobosången ”The Wabash Cannonball”. (Däremot är det mer kuriosa, att Smithsonian Folkways också har hittat en à capella-insjungning av ”The F. F. V” med Docs mamma Annie Watson.)

Mike Seeger är hörvärd både solo i ”The New Market Wreck”, där han spelar autoharp, och tillsammans med The New City Ramblers i ”He’s Coming to Us Dead”, om en kille som per tåg fraktas hem död från inbördeskriget.

Det här är en sång som alltså har ett samhälleligt, om man så vill politiskt innehåll. Sådant ser man märkligt lite av på skivan.

Det stör mig faktiskt att John D Mounce här får spela den gamla järnvägsballaden ”Casey Jones” på munspel men att man i texthäftet inte ens nämner Joe Hills hårtslående och roliga sång om samme man till samma melodi.

En annan IWWare finns faktiskt med på skivan, Joe Hills kompis från Hawaii Haywire Mac (Harry McClintock), men han sjunger ingen IWW-sång utan ”Jerry, Go and Oil That Car”.

I politiskt avseende är ”Classic Railroad Songs” således uddlös. Vilket alltså inte hindrar att den ändå är hörvärd.