Seeger, Pete: American Favorite Ballads 1-5

Den amerikanske folksångaren Pete Seeger föddes 1919 och är således nästan 90 år gammal. Han har i hela sitt vuxna liv varit en radikal politisk aktivist, vilket också många av hans skivor och egna sånger bär vittnesbörd om. Men han är alltså i grunden en folksångartist, en av de främsta genom tiderna i USA.

Jag har en enorm kollektion med hans skivor: LP, EP, CD, några av de senare förstås återutgivningar av vinylskivor. Bara på Smithsonian Folkways’ hemsida hittar jag 110 skivor i olika format (varav ett antal återutgivningar i CD-format) med honom, antingen som soloartist eller tillsammans med andra sångare; jag har en mycket stor andel av dessa skivor, de flesta ursprungligen utgivna på skivmärket Folkways, några också på de i dag av Smithsonian Folkways ägda skivmärkena Paredon och Fast Folk. Alla de här skivorna finns tillgängliga – går att beställa på nätet – numera i CD-format, via Smithsonian Folkways hemsida. Använd sökfunktionen och skriv Pete Seeger i rutan!

Pete Seeger anklagades under McCarthy-eran för oamerikansk verksamhet, vilket bland annat drabbade hans då enormt populära sånggrupp The Weavers, vars skivor kom ut på andra bolag (framför allt Vanguard) än de som härbärgeras inom Smithsonian Folkways. (Dessutom har han gett ut skivor på bland annat CBS.) Men även om han ofta, utifrån ett vänsterperspektiv, kritiserade sitt land, älskade (och älskar) han också USA; patriot är heller inte ett alldeles malplacerat ord i hans fall. I sitt lands folkliga musikaliska kulturarv var han djupt involverad.

Runt decennieskiftet mellan 1950-tal och 1960-tal gav han till exempel ut en serie LP-skivor med amerikanska ballader:
Frontier Ballads” (Folkways FW 05003, 1954)
American Ballads” (Folkways FW 02319, 1957).
American Favorite Ballads, Vol 1” (Folkways FW 02320, 1957).
American Favorite Ballads, Vol 2” (Folkways FW 02321, 1958).
American Favorite Ballads, Vol 3” (Folkways FW 02322, 1959).
American Favorite Ballads, Vol 4” (Folkways FW 02323, 1961).
American Favorite Ballads, Vol 5: Tunes and Songs as Sung by Pete Seeger” (Folkways FW 02445, 1962).

LPna går fortfarande att beställa från Smithsonian Folkways men nu överförda till CD.

Detta material har också återutgivits på nya, kommersiellt distribuerade CD av Smithsonian Folkways – märk dock att innehållet på de numrerade CDna med samma namn inte är identiskt med innehållet på LPna med motsvarande nummer; de nya CD-utgåvorna är en mix av de gamla inspelningarna från olika LP:

American Favorite Ballads, Vol 1” (Smithsonian Folkways Recordings SFW 40150, 2002).
American Favorite Ballads, Vol 2” (Smithsonian Folkways Recordings SFW 40151, 2003).
American Favorite Ballads, Vol 3” (Smithsonian Folkways Recordings SFW 40152, 2004).
American Favorite Ballads, Vol 4” (Smithsonian Folkways Recordings SFW 40153, 2006).
American Favorite Ballads, Vol 5” (Smithsonian Folkways Recordings SFW 40154, 2007).

American Favorite Ballads, Vol 1” (Smithsonian Folkways Recordings SFW 40150, 2002) börjar med en afroamerikansk sång om en hårt arbetande man, ”John Henry”, och avslutas med Woody GuthriesThis Land Is Your Land”, som ju nästan har blivit en alternativ amerikansk nationalsång – läs mer om den under Kulturspegeln, Sångtexter; där finns också den kompletta texten. Däremellan finns det mycket, värt att nämna: ”Shenandoah”, en sea shanty från 1840-talet, ”Jimmy Crack Corn”, ursprungligen en religiös sång, från samma tidsera, Leadbellys fina ”Black Girl” (till Seegers tolvsträngade gitarr), ”Skip to My Lou” med sin smittsamma rytm, gamla kära ”Clementine”, ”Yankee Doodle” förstås, ”Home on the Range”, ”John Brown’s Body” , Leadbellys ”Goodnight Irene”, som Seeger och The Weavers gjorde till en landsplåga (det blev den förresten också här i landet), ”Swing Low, Sweet Chariot”, Stephen FostersOh, Susanna”, här sjungen till Seegers huvudinstrument, banjo, ”Oh Mary, Don’t You Weep”, som alltid oförglömlig i Seegers version, ”Down In the Valley”, ”The Wabash Cannon Ball”, ”On the Top of Old Smokey som The Weavers hade en jättehit med 1951 (och som slog även här, då under namnet ”Högt uppe på berget”), ”Frankie and Johnny” förstås, ”Wagoner’s Lad”, ”Old Dan Tucker” (som Bruce Springsteen gjorde en fin version av på sin Pete Seeger-CD ”We Shall Overcome”), ”So Long, It’s Been Good to Know You” ur Woody Guthries sångsvit ”Dust Bowl Ballads” och så en förödande vacker hyllning (vissling och sång) till fosterlandet, ”America the Beautiful”.

CDn innehåller hela 28 ballader, varav man kan dra slutsatsen att jag ändå inte har nämnt samtliga.

27 sånger till finns på ”American Favorite Ballads, Vol 2” (Smithsonian Folkways Recordings SFW 40151, 2003).

Den börjar med att Seeger à capella sjunger ”Barbara Allen”, som ömsom sägs vara en ballad av engelsk, ömsom skotsk härkomst.

Men oftast ackompanjerar han sig själv på banjo eller på tolvsträngad gitarr. ”Sally Ann” spelar han till exempel så smittsamt på banjo, att man gärna skulle vilja känna henne. Men eftersom jag gillar också ”Go Tell Aunt Rhody”, är det väl ändå till slut just banjon som lockar. När det gäller kombinationen av Seegers sångröst och hans tolvsträngade gitarr, hör ”The Water Is Wide” till favoriterna.

Här visar Seeger upp hela sin bredd. Där finns sånger om kärlek (”Carless Love”, ”Black Is the Colour of My True Love’s Hair”) och om horhus ”House of the Rising Sun” – stor hit både med The Weavers och med Joan Baez. Där finns sånger med religiös grundton (”Oh, What a Beautiful City”). Där finns rövarballader (”Jesse James”) och sånger om riktiga skurkar (”Stagolee”). Där finns sea shanties (”Blow the Man Down” framförd à capella). Och där finns sånger för barn (”Froggie Went A Courtin” och ”I Had a Rooster”).

Där finns sånger som han har hämtat från Leadbellys repertoar (”Midnight Special” och, inte minst, ”Alabama Bound”) och från Woody Guthries (”Poor Boy” och ”Hard Travelin’”, den senare av Woody själv införlivad bland hans ”Dust Bowl Ballads” – men egentligen tillkom den i samband med bygget av Columbia-dammen). Oftast är dessa adaptioner mycket hörvärda, så även ”The Riddle Song”, men i just det fallet tycker jag Josh Whites version är överlägset bäst.

Här utöver vill jag särskilt nämna ett nummer som jag på otaliga skivor har hört Pete Seeger göra tillsammans med konsertpublik men som han här gör solo – som om han som vanligt instruerade en konsertpublik, ”Wimoweh”, den som i Solomon Lindas sydafrikakanska original, som ni kanske har hört med Miriam Makeba, heter ”Mbube”, sången om lejonet som sovet men kanske vaknar…

Urvalet låtar – sammanlagt 27 stycken – på ”American Favorite Ballads, Vol 3” (Smithsonian Folkways Recordings SFW 40152, 2004) känns lite mer traditionellt än det på de två tidigare CDna. En stor del av materialet består av ballader med rötter på de brittiska öarna. Också musikaliskt är den här CDn mindre varierad: nästan alla sångerna har banjokomp. En banjolåt, ”The Girl I Left Behind”, är till och med helt instrumental, detta inte menat som en anmärkning; Seeger spelar banjo på ett briljant sätt.

Å andra sidan innehåller den här CDn flera av de låtar som Seeger under årtionden hade på sin repertoar och som återkom på flera av hans skivor med konsertinspelningar med publikdeltagande. Några av de här låtarna har jag lärt känna just genom Seeger och har verkligen tagit dem till mitt hjärta: ”Boll Weevil” (här till 12-strängad gitarr), ”Eire Canal”, ”Paddy Works On the Railroad”, ”Golden Vanity” och, inte minst, ”Deep Blue Sea”.

Annat hörvärt, som jag främst förknippar med andra, är Stephen FostersSwanee River” och W C Handys ”St. Louis Blues” – den sist nämnda gjorde väl Seeger förresten redan på den tiden då han ingick i The Weavers.

Ytterligare några låtar värda att särskilt nämna: ”Ain’t It a Shame”, ”Sometimes I Feel Like a Motherless Child” och, sist men inte minst, ”She’ll Be Coming Down the Mountains” – den sjöng vi, svenska gymnasister, redan när jag var på stipendieresa till Norge höstterminen 1956.

På ”American Favorite Ballads, Vol 4” (Smithsonian Folkways Recordings SFW 40153, 2006) hittar jag flera låtar, som jag lärde mig sjunga redan under min realskoletid: den irländska balladen ”Molly Malone” och sea shantyn ”What Shall We Do With a Drunken Sailor?” – dessutom måste jag ha lärt mig ”Foggy Dew” någon gång under den tiden.

Fyran i serien är ovanligt rik på spår, som man gärna skulle vilja nämna, dels för att de är så representativa för den amerikanska balladtraditionen (ofta med rötter i England, Irland och Skottland), dels för att Pete Seeger sjunger och spelar så bra.

Många av de traditionella balladerna känner säkert också många av mina läsare till: ”Banks of the Ohio” (förföriskt vacker trots sitt innehåll), ”You Are My Sunshine”, ”John Hardy”, ”John Riley”, ”Lolly Too Dum” med flera. Men där finns också annat i samma tradition, som säkert inte är lika välbekant men som är väl värt att lyssna på: ”Where the Old Alleghenny and the Monongahela Flow” – de flyter faktiskt i Pennsylvania! – och ”Farther Along”, en mycket vacker psalmmelodi som Woody Guthrie satte nya ord till.

Den här CDn innehåller vidare fler sånger med politiskt och socialt innehåll än de övriga i serien. Vi talar fortfarande inte om kampsånger utan om ballader med element av de nämnda slagen – det jag skriver avslutningsvis (se nedan!) jävas inte av de här sångerna, men de utgör en påminnelse om att Seeger inte bara har varit folksångare utan också politisk och social aktivist.

Ett bra exempel är IWWaren Harry McClintocksHallelujah, I’m a Bum” (som förresten också existerar i en Joe Hill-variant). Lite i samma genre är ”Washer Lad”, som handlar om svältlöner.

Anti krigs- och armétendens har ”Johnny Has Gone For a Soldier” och ”Army Life”.

Och en CD-serie med amerikanska ballader vore naturligtvis inkomplett, om den saknade sånger som skildrar afroamerikanernas erfarenheter från slaveriet och framåt: ”Go Down Moses” om flykten undan slaveriet, ”No More Auction Block” om effekten av amerikanska inbördeskriget och så ”All My Trials”, en negro spiritual med både religiös och social innebörd.

Naturligtvis innehåller den här CDn ett och annat, som man har hört i ännu bättre versioner med andra artister. Ett exempel är ”Hole in the Bucket”, som ju Harry Belafonte och Miriam Makeba har gjort i en fullkomligt lysande version.

Men ofta faller jag till föga för Seeger även i fall där jag kan jämföra med andra artisters lysande versioner. ”Summertime” är ett exempel. Att Seeger till sin röst och sitt banjospel här lägger också vissling bidrar till att göra hans version minnesvärd.

Slutligen två mycket bra exempel på blues i lite olika genrer. Dels ”Talking Blues”. Dels ”T. B. Blues” – särskilt den senare gör Seeger på ett extraordinärt sätt.

Den avslutande CDn, ”American Favorite Ballads, Vol 5” (Smithsonian Folkways Recordings SFW 40154, 2007), hör även den till de bättre i den här serien.

Där finns cowboysånger som ”Trail to Mexico” och ”Buffalo Skinners” (i Woody Guthries version; stark Woody-anknytning har förresten också ”Get Along Little Dogies”).

Där finns sånger om dryckjom och spel: ”Whiskey, Rye Whiskey” gör Seeger en snygg version av – han går upp i falsett när han sjunger. Och gamla kära ”Stewball” handlar om hästkapplöpning.

Men där finns förstås också mer traditonella ballader som ”Red River Valley” och ”Sweet Betsy From Pike”.

I några låtar visar Seeger, vilken överdängare han är på banjo: i den redan nämnda ”Buffalo Gals” och, inte minst, i ”Ida Red”.

Att Seeger mäktar använda sin banjo i snart sagt alla sammanhang finns det också ett bra exempel på: i ”St. James Infirmary” spelar han blues på banjo!

Snabb och snygg banjobehandling finner man också i ”Old Joe Clark”, vars melodi Seeger förresten under sin tid i The Almanac Singers använde till en ganska häftig politisk text, ”Round and Round Hitler’s Grave”.

Det leder oss avslutningsvis in på att den här serien om fem CD, som ju har inriktning på ballader och andra närbesläktade sånger, långt ifrån täcker alla sidor av Pete Seegers repertoar. Och eftersom Bruce Springsteen helt uppenbart har hämtat en mycket stor del av innehållet i sin Seeger-CD “We Shall Overcome: The Seeger Sessions” (Columbia 828 76828762, 2006) från den här CD-serien, möter man även på den den ”opolitiske” Pete Seeger.

Det här var en mycket betydelsefull del av den amerikanska sångskatt Seeger förvaltade och lade egna låtar till, men vill man ha Seeger i helfigur, får man gå till andra skivor, också de tillgängliga genom Smithsonian Folkways.

Om detta är utgivarna medvetna; låt mig citera en bit ur Guy Logsdons och Jeff Places introduktionstext:

”For years in his youth, Pete supported communism, not as a political movement, but as a social-economic philosophy. When Joseph Stalin’s evils and atrocities were made public by Russian authorities, Pete and many others revaluated their positions. Much later, Pete said to this writer, ‘With what we knew about Stalin, what would Woody say? Why did we support them as long as we did?’ – but his left-wing reputation had stayed with him. The evening of 4 December 1994 at the Kennedy Center, in Washington, D. C., President Bill Clinton awarded him and four other artists a Presidential Medal of the Arts, the nation’s highest award for artistic activities. President Clinton said that Pete is ‘a social activist and war protester….an inconveniant artist, who dared to sing things as he saw them. He was attacked for his beliefs, and he was banned from television – now that’s a badge of honour.'”

Pete Seegers kamp, på allt från skivor till demonstrationståg, för arbetarnas rättigheter, för medborgarrätt åt landets afroamerikanska befolkning, för social rättvisa och för miljö är också värd att bevara för eftervärlden. Om du går in på Smithsonian Folkways hemsida och söker på Seeger, får du upp också sådana skivor, som du kan beställa antingen direkt från bolaget eller via närmsta skivaffär.

Den här CD-serien är fullkomligt suverän, inte minst genom sina mycket kunniga sångintroduktioner, men den saknar en sak, som alltid följde med de gamla Folkways-LPna, texterna. Jag har dem ju, men jag tänker på alla nytillkomna lyssnare. Dem vill jag leda vidare.

Till att börja med finns texterna tillgängliga på Smithsonian Folkways hemsida; använd adressen ovan.

Den här sångskatten hittar man vidare, tillsammans med Peter Seegers mer politiska sånger, i en rad sångböcker som alla innehåller texter, noter, gitarrackord och introduktioner:
American Favorite Ballads. Tunes and Songs as Sung by Pete Seeger” (Oak Publications, 1961).
The Bells of Rhymney and Other Songs and Stories from the singing of Pete Seeger” (Oak Publications, 1964).
Häftena ”Reprints from Sing Out! The Folk Song Magazine, Vol 1-12” (redaktör Irwin Silber, Oak Publications, 1960-1972).
Rise Up Singing. The Group Singing Songbook” (redaktörer Peter Blood & Annie Patterson” (Sing Out Publications, 1988) – innehåller ackord men inte noter; kan dock köpas tillsammans med kassettband eller CD.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^