På mäster Olofs tid

Björn Afzelius hade en kritisk men inte fientlig attityd gent emot socialdemokratin. Vissa socialdemokratiska ledare kunde han oförbehållsamt hylla.

Det här blir mycket tydligt i den sång Afzelius skrev tio år efter mordet på Olof Palme, “På mäster Olofs tid”. I den ställer ett barn frågor till sin pappa, och så rullas, i strof efter strof, bilden upp av det Sverige Afzelius och många med honom saknar efter dödsskottet den där kyliga natten:

På mäster Olofs tid

Text och musik: Björn Afzelius, 1977

Pappa, hur var det förr?
Berätta hur allt var förr.
Det säjs ingenting, det skrivs ingenting;
Hur var det egentligen förr?

Då hade vi ett respekterat namn.
Då var jag stolt över mitt fosterland.
Man kände till oss vida omkring;
Snart vet man ingenting.
När Sverige talade så lyssna man,
för alla visste att det vi sa var sant.
Att säja ifrån var en filosofi
på mäster Olofs tid.

Då var vi tredje världens store vän,
en ständig förkämpe för friheten.
Vi sände pengar vida omkring;
Snart ger vi ingenting.
Det vackra ordet solidaritet
fick då en innebörd som var konkret.
Att hjälpa till var en filosofi
på mäster Olofs tid.

Då krävde folket av ministrarna
att hålla löftena till väljarna.
Att värna ordet demokrati;
Snart värnas ingenting.
Den gången såg man som en självklarhet
att ansvar förutsätter ärlighet.
Att hålla ord var en filosofi
på mäster Olofs tid.

Den gången drog sej inte medierna
för att ta upp de stora frågorna.
Dom ville vara ett med sin tid;
Snart vill dom ingenting.
Den gången tilläts journalisterna
gå ut och engagera männskorna.
En hög nivå var en filosofi
på mäster Olofs tid.

Då blev man uppmanad att tänka stort
och att förstå att allting hör ihop.
Att se att världen är som en ring;
Snart ser man ingenting.
Den gången eldades miljonerna
till att förverkliga visionerna.
Att ha en dröm var en filosofi
på mäster Olofs tid.

Den nya tiden kom en kylig natt.
Ingen har nånsin sett en natt så svart.
En natt som alla människor minns;
Sen minns dom ingenting.
Så låt mej säja till dej, lilla vän:
En kula drev oss in i tystnaden.
Men det var aldrig filosofin
på mäster Olofs tid.

Björns insjungning av den här sången hittar du på CDn ”Tankar vid 50” (Rebelle RCD 22, 1977).