Grytt, Kajsa: En kvinna under påverkan
Jag har lyssnat på Kajsa Grytt allt sedan hon började göra skivor, från Tant Strul och framåt. Hennes skivor har kommit i ojämna takt, också till innehållet varit ojämna. Nu återkommer hon med ”En kvinna under påverkan” (Playground PGMCD 65, 2011, distribution Border) samtidigt som hon ger ut sin självbiografi, och man kan förstå att många av låttexterna på CDn också är självbiografiska eller i alla fall speglar upplevelser i hennes eget liv.
Musikaliskt är det här en stark skiva, men jag blir inte riktigt klok på om detta ska tillskrivas Grytt eller möjligen har att göra med en stark insats från musikernas, främst bland dem producenten Jari Haapalainen, sida. Man kan kontrastera Grytts egen ”Den finländska dimman”, där hon pratsjunger och musiken känns klistrad på en oregelbunden text, mot hennes och Haapalainens suveräna ”Färgexplosion”, som har bra musik och textrytm, till och med ett slags rim. Men olika låtar indikerar olika svar på frågan vem som står för det som är riktigt bra. ”Femton” lever mycket på bandets rockkomp, men jag undrar om inte Grytts ”Min pojke och Manhattan” lever på just hennes dubbla kompetens som textskrivare och låtmakare.
Ofta är det hur som helst uppenbart att den här skivan har två olika bärande pelare, Grytt och Haapalainen.
I den avslutande, balladartade ”Därför” är det Grytts text – ett underifrånperspektiv parat med motstånd – som är låtens styrka. I ”Men ge upp”, som Grytt har skrivit tillsammans med Haapalainen, hör man åter igen Haapalainens kvaliteter som låtmakare.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^